Lisa Bjurwald skriver en förhållandevis nykter och väl balanserad ledarartikel om islam och behovet av reform i DN idag, det är inte ofta det sker inom PK-media. Hon berör den debatt om behovet av reform och modernisering som finns bland enstaka intellektuella muslimer i västvärlden idag. Hon nämner den feministiska och homosexuella amerikanskan Irshad Manji och Ayan Hirsi Ali som kritiker innifrån, men bortser inte från det minimala inflytande dessa individer har på den stora massan i ett större internationellt perspektiv. Vad hon emellertid missar är dock frågan om Ayan Hirsi Ali själv betraktar sig själv som muslim idag, och det faktum att hon efter den massiva kritik hon utsatt islam för knappast betraktas som någonting annat än en apostat av det större muslimska samfundet. En avfälling som ingenting annat förtjänar än döden, inte bara enligt några så kallade fundamentalister, utan enligt sharia´n och merparten av de muslimer som känner till henne. Huruvida det förhåller sig med Irshad låter jag vara osagt då jag inte har läst henne, dock håller jag det för sannolikt att hon knappast skulle betraktas som muslim i de länder där sharia´n gäller och där ulema, de muslimskt lärde, ensamma definierar vad som är islam och vad som inte är det. De flesta av de muslimska intellektuella som i sin skyddade verkstad (västvärlden) talar om förnyelse och modernisering av islam är inte mer muslimer än jag och de flesta av oss svenskar är kristna. Vi är det endast till namnet och till vissa delar också kulturellt, men inte i dess djupare religiösa betydelse. Sharian´s föreskrifter för sådana som lämnat islam är entydiga. I shariamanualen Úmdat al-Salik (Shaafi) kan vi under paragraf o8.0 läsa följande; "APOSTASY FROM ISLAM (RIDDA)"(O. Leaving Islam is the ugliest form of unbelief (kufr) and the worst...."08.1 "When a person who has reached puberty and is sane voluntarily apostatizes from islam, he deserves to be killed".o8.2 "In such case, it is obligatory for the caliph (A:his representative) to ask him to repent and return from Islam. If he does, it is accepted from him, if he refuses, he is immediately killed.". Detta är islam (inte någon fundamentalistisk uttolkning av den) som den en gång var inom dar al-islam fram tills Europeisk kolonialism kom och satt sin breda häck över den muslimska världen och därmed så att säga deformerade islams ursprungliga karaktär.
Det är likadant med bruket att stena äktenskapsbrytare och sodomiter, det bygger på islamsk helig lag, guds lag, och beror inte av en fundamentalistisk tolkning av några textpassager i koranen eller hadither. Om man resonerar på detta sätt är hela islam att betrakta som fundamentalistisk (vilket det ju faktiskt är) då ju även de så kallade moderata muslimerna som oftast sympatiserar med sharians föreskrifter. Vad man inte tänker på är att vara moderat och tala för moderation kan betyda helt olika saker beroende på vem det är som talar, något som tydligt framgår av nedanstående textsekvens. "Moderation in religion means that one does not exaggerate and go beyond the limit set by Allaah, and that one does not neglect it and fall short of the limit set by Allaah. Moderation in religion means following the example of the Prophet (peace and blessings of Allaah be upon him). Exaggeration means trying to do more than he did, and negligence means not reaching that level." . Att vara moderat i sitt religionsutövande kan således enligt denna definition innebära; att man gifter sig med 6-åringar, lägrar dem vid 9 års ålder, idkar landsvägsröveri, skickar torpeder på misshagliga poeter, startar offensivt anfallskrig i guds namn, dödar icke-muslimer som vägrar att underkasta sig, lägger beslag på deras egendom och tar deras kvinnor och barn som slavar för att sedan utnyttja dem sexuellt eller sälja dem vidare. Allt enligt profetens exempel. Att vara en moderat muslim är således inte det samma som att vara en moderat kristen eller Buddhist, om sådana nu finns alls.
Skälet till att vi inte ser sharian implementerad i hela den islamska världen beror inte på en diversifierad islam, utan snarare på olika grader av frånvaro av islam till följd av det europeiska kolonialistiska arvet och västerländsk påverkan. Strävan efter att leva i enlighet med islam, inte bara som normgivande utan också som faktisk lag är dock allt mer påtaglig i den muslimska världen, som långsamt men säkert håller på att återta sin ursprungliga form. Denna längtan efter att få leva i enlighet med guds lag och inte människans lag är också självklar för många troende muslimer i Europa av idag. "The Islamic shari´ah is the eternal , immutable, and just law of Allah. A Muslim´s faith is incomplete without total obediance to it..." (Yusuf al-Qaradawi).
Den bland den västerländska intelligentian så efterlysta islamska reformen finns mitt framför ögonen på dem, det är bara det att de inte ser den då den inte motsvarar deras förväntningar. En islamsk reform är på samma sätt som Luthers kristna dito ingenting annat än en återgång till det som en gång var, till det föreställt rena och oförstörda, och utgången beror givetvis av religionens urprungliga verkliga eller föreställda karaktär. Huruvida den innehöll ett kärleksbudskap eller ett budskap om trons supremati, det religiösa våldets legitimitet och förhärligande, och huruvida det främst spreds genom fredlig mission eller genom ett heligt krig med eld och svärd.
Det är till det gudomligt givna ursprungliga islam Cherin Awad och hennes salafistiskt inspirerade bröder och systrar vill.
M.J
