2010-08-26
Ny islamblogg - "dagensislamcitat"
Så här inför valet startar den saligt insomnade islamofoben en ny tillfällig? blogg kallad dagens islamcitat. Här serveras valda citat ur koranen och hadither och sådana som myntats av de islamskt religiöst lärda och andra framstående muslimer.
2010-08-13
Burkaförbud i skolan en halvmesyr; - förbjud istället hijab i alla dess former
Denna artikel var ursprungligen tänkt att publiceras i Newsmill men refuserades, kanske var den kass, kanske inte. Hur som helst ges den här exklusivt i Islamofoben. Den kan ses som en uppmaning till SD att kontra folkpartiets mesiga förslag om att förbjuda burkan och niqaben i skolan, och istället som ett vallöfte lova att arbeta för ett totalförbud av hijab (oavsett typ) i grundskolan (som minst), och ett stängande av alla religiösa friskolor.
Burkaförbud i skolan en halvmesyr; - förbjud istället hijab i alla dess former.
Det har ordats en hel del om burkaförbud å det senaste, och jag kan inte annat än att hålla med de pro-hijabtyckare som ser någonting populistiskt i Jan Björklunds senaste utspel om ett förbud mot heltäckande hijab i skolorna. Han är helt klart ute och fiskar SD-röster och vädjar också till den allmänt folkliga motviljan mot dylika bruk. Enligt Expressens läsarundersökning för några dagar sedan fick Björklund stöd av hela 95% av de svarande. Däri ligger den för etablissemanget så förhatliga populismen, att följa eller i alla fall ge sken av att vilja följa folkets vilja, det har i Sverige blivit till ett skällsord. Men hur som helst finns det väl ändå ingen som på allvar tror att Folkpartiet på allvar skulle ta strid mot den stegvisa islamiseringen (islam och shariaanpassningen) av det svenska samhället. De kommer aldrig att medverka till att dra in statsbidraget för de islamska föreningar som vid en närmare granskning knappast torde kunna uppfylla de krav som alltid är förbundna med dessa bidrag, de kommer heller aldrig att bidra till att stoppa byggandet av moskeér som finansieras med saudiska pengar (och därmed garanterat är ämnade att propagera för islamsk chauvunism och överhöghet), och inte heller kommer de att ta initiativ till att förbjuda muslimska friskolor. Om de verkligen månade om barnens väl och inte var så förbålt multikulturalistiskt ängsliga av sig, skulle man istället föreslå ett totalförbud mot hijab i alla dess former i grundskolan.
Ett förbud mot hijab (av något slag) i offentlig miljö kan jag i ett fritt och demokratiskt samhälle se problematiken med, även om jag även här har många invändningar, men när det gäller barn är saken helt annorlunda. Genom ett förbud mot hijab kan inte dessa flickebarn under hot och våld av sina föräldrar och syskon tvingas bära det mot sin egen vilja. Invändningar som att man genom förbud tar ifrån dessa flickor möjligheten till lika utbildning är inget annat än trams. Vi har skolplikt här i landet och så vitt jag vet gäller också denna regel även barn till troende muslimska föräldrar. Och för att detta inte skall resultera till en massflykt till de islamska friskolorna bör givetvis dessa tillsammans med andra konfessioners skolor också stängas. Vill man ha en väl fungerande integrering och detta inte bara är tomma ord, kan man givetvis inte tillåta att dessa barn isoleras i konfessionella reservat. Av självklara skäl är det inte bra var sig för dem eller samhället i stort. Det måste få finnas en frizon från religiös påverkan, något som de antagligen redan har tillräckligt av i det egna hemmet.
I en artikel i Newsmill hävdar de två miljöpartisterna Hannes Mård och Christian Valtersson att Björklunds förslag är ett uttryck för islamofobiska krafter och de trycker i sin argumentation på vuxna kvinnors rätt att få bära slöja. Tydligen oavsett kontext och graden av lämplighet. De välutbildade och ofta mycket verbala troende muslimska kvinnorna som har valt att ikläda sig burka eller borde enligt dem ha företräde framför alla de som känner ett obehag och en allmän olust inför detta bruk (övriga medborgare, inklusive de kvinnor som flytt sitt hemland på grund av hijabtvång och allmänt religiöst förtryck). De blundar också för vad hijaben (och inte bara det heltäckande burkan och niqaben) är ett uttryck för, såväl som för de mekanismer dessa triggar igång i ett segregarat område med stor andel muslimer. De blundar för det sociala tryckets inre dynamik och det "tvång" mindre bemedlade kvinnor och flickor utsätts för i sådana områden.
Mård och Valtersson slirar också betänkligt på hijabens varande som religiöst påbjudet plagg och gör ansatser att slarva bort det under kulturyttring, vilket är minst sagt pinsamt. Visst kan religion och kultur fläta in i varandra, men ytterst handlar hijabtvånget om koranens påbud (sura 33:59) om att kvinna skall dölja sina kroppsliga behag för att inte väcka otillåtna lustar hos den manliga delen av populationen. Hon skall inte inbjuda till åtrå då mannens anses dåligt utrustad för att stå emot sina sexuella impulser. Att inte klä sig på ett anständigt sätt som en hedervärd och dygdig kvinna gör därmed henne ytterst skyldig om hon blir våldtagen. På frågan om våldtagna kvinnor straffas i islam svarade Kamal Badr, chefredaktör på den dominerande internetsighten IslamOnline följande; "To be absolved from guilt, the raped woman must have shown some sort of good conduct... Islam addresses women to maintain their modesty, as not to open the door for evil... The Koran calls upon Muslim women in general to preserve their dignity and modesty, just to save themselves from any harassment... So for a rape victim to be absolved from guilt, she must not be the one that opens... her dignity for deflowering...". Detta synsätt speglar ganska väl islams/sharians och en stor del av det islamskt religiöst lärdas syn, något som väl knappast helt kan undgå att påverka den religiösa muslimens uppfattning i saken. I länder som styrs enligt sharian är det inte ovanligt att även våltäktsoffret straffas, oftast då för att hon på något sätt har förbrutit sig mot hijabkonceptet, olovligen har lämnat hemmet, har träffat en man utan sällskap av en mahram, eller har varit anständigt klädd (och då talar vi inte om minikjolar).
Hijab (egentligen åtskillnad) är en viktig del i islam, av en rad olika skäl, och det är just därför som troende muslimer i så hög grad tar strid för den. Den är viktig främst då koranen och gudslagen (sharian) föreskriver det och att den i hög grad också kan betraktas som en nyckel till den islamskt föreskrivna könssegrationen. Man skulle kunna betrakta hijaben som ett första steg i denna åtskillnadspolitik, en könsuppdelning som i shariastyrda/shariainspirerade länder i realiteten innebär en indelning av det offentliga rummet (i högre och mindre grad) just enligt denna princip. Och där dessutom kvinnan med hänvisning till just denna princip inte får lämna hemmet utan mannens, faderns eller annan familjeöverhuvuds tillåtelse, och då inte utan ett "förkläde" (en mahram) som skall garantera att ingen olämplig kontakt med motsatta könet sker.
Skälen för tvånget är således att den förväntas upprätthålla kvinnans dygd och därmed indirekt också mannens. Ett annat skäl som uppges är också att den särskiljer den muslimska kvinnan från alla andra kvinnor. Alltså en tvåfaldig separation. "This garment must not resemble what is worn by infidels, Jewesses, Christian women, and idolaters. The attempt to imitate these women is forbidden in Islam, which requires that Muslims be different and independent in both their appearence and being. That is why the Prophet decreed doing the opposite of what infidels do" citat Yusuf Al-Qaradawi*1. Det är grundstenen till denna könssegregerande religion som Hannes Mård och Christian Valtersson ytterst försvar, det skall man vara medveten om, särskilt om man funderar att rösta på miljöpartiet i det kommande valet.
Och så åter tillbaka till huvudfrågan, skall hijab överhuvudtaget accepteras i den svenska grundskolan. Man kan aldrig helt säkert veta om flickorna bär det av egen fri vilja eller som en följd av hot, hugg och slag. Kan man acceptera detta. Är inte dessa tjejers välmående minst lika betydelsefullt som alla de andras? Genom att tillåta hijab på grundskolan accepterar och normaliserar man den, man gör hijaben svensk, och skänker därmed också ett sken av legitimitet till detta bruk. Man ger det ideologiska fundament religionen vilar på (koranen och sharian föreskrifter) en okejstämpel för att man inte vågar ta konflikten. Det är detta som kan kallas för islamisering, man backar och backar, samtidigt som man anpassar samhället så att det i allt högre grad kommer att stå i samklang med vad sharian kräver. Och det torde näppeligen ta stopp här. Jag manar alltså till ett totalförbud av alla former av hijab i den svenska grundskolan, samt till avskaffandet av religiösa friskolar, oavsett konfession.
*1 Caroline Fourest, The Doublespeak of Tariq Ramadan. Encounter Books. 2008. s.139.
Burkaförbud i skolan en halvmesyr; - förbjud istället hijab i alla dess former.
Det har ordats en hel del om burkaförbud å det senaste, och jag kan inte annat än att hålla med de pro-hijabtyckare som ser någonting populistiskt i Jan Björklunds senaste utspel om ett förbud mot heltäckande hijab i skolorna. Han är helt klart ute och fiskar SD-röster och vädjar också till den allmänt folkliga motviljan mot dylika bruk. Enligt Expressens läsarundersökning för några dagar sedan fick Björklund stöd av hela 95% av de svarande. Däri ligger den för etablissemanget så förhatliga populismen, att följa eller i alla fall ge sken av att vilja följa folkets vilja, det har i Sverige blivit till ett skällsord. Men hur som helst finns det väl ändå ingen som på allvar tror att Folkpartiet på allvar skulle ta strid mot den stegvisa islamiseringen (islam och shariaanpassningen) av det svenska samhället. De kommer aldrig att medverka till att dra in statsbidraget för de islamska föreningar som vid en närmare granskning knappast torde kunna uppfylla de krav som alltid är förbundna med dessa bidrag, de kommer heller aldrig att bidra till att stoppa byggandet av moskeér som finansieras med saudiska pengar (och därmed garanterat är ämnade att propagera för islamsk chauvunism och överhöghet), och inte heller kommer de att ta initiativ till att förbjuda muslimska friskolor. Om de verkligen månade om barnens väl och inte var så förbålt multikulturalistiskt ängsliga av sig, skulle man istället föreslå ett totalförbud mot hijab i alla dess former i grundskolan.
Ett förbud mot hijab (av något slag) i offentlig miljö kan jag i ett fritt och demokratiskt samhälle se problematiken med, även om jag även här har många invändningar, men när det gäller barn är saken helt annorlunda. Genom ett förbud mot hijab kan inte dessa flickebarn under hot och våld av sina föräldrar och syskon tvingas bära det mot sin egen vilja. Invändningar som att man genom förbud tar ifrån dessa flickor möjligheten till lika utbildning är inget annat än trams. Vi har skolplikt här i landet och så vitt jag vet gäller också denna regel även barn till troende muslimska föräldrar. Och för att detta inte skall resultera till en massflykt till de islamska friskolorna bör givetvis dessa tillsammans med andra konfessioners skolor också stängas. Vill man ha en väl fungerande integrering och detta inte bara är tomma ord, kan man givetvis inte tillåta att dessa barn isoleras i konfessionella reservat. Av självklara skäl är det inte bra var sig för dem eller samhället i stort. Det måste få finnas en frizon från religiös påverkan, något som de antagligen redan har tillräckligt av i det egna hemmet.
I en artikel i Newsmill hävdar de två miljöpartisterna Hannes Mård och Christian Valtersson att Björklunds förslag är ett uttryck för islamofobiska krafter och de trycker i sin argumentation på vuxna kvinnors rätt att få bära slöja. Tydligen oavsett kontext och graden av lämplighet. De välutbildade och ofta mycket verbala troende muslimska kvinnorna som har valt att ikläda sig burka eller borde enligt dem ha företräde framför alla de som känner ett obehag och en allmän olust inför detta bruk (övriga medborgare, inklusive de kvinnor som flytt sitt hemland på grund av hijabtvång och allmänt religiöst förtryck). De blundar också för vad hijaben (och inte bara det heltäckande burkan och niqaben) är ett uttryck för, såväl som för de mekanismer dessa triggar igång i ett segregarat område med stor andel muslimer. De blundar för det sociala tryckets inre dynamik och det "tvång" mindre bemedlade kvinnor och flickor utsätts för i sådana områden.
Mård och Valtersson slirar också betänkligt på hijabens varande som religiöst påbjudet plagg och gör ansatser att slarva bort det under kulturyttring, vilket är minst sagt pinsamt. Visst kan religion och kultur fläta in i varandra, men ytterst handlar hijabtvånget om koranens påbud (sura 33:59) om att kvinna skall dölja sina kroppsliga behag för att inte väcka otillåtna lustar hos den manliga delen av populationen. Hon skall inte inbjuda till åtrå då mannens anses dåligt utrustad för att stå emot sina sexuella impulser. Att inte klä sig på ett anständigt sätt som en hedervärd och dygdig kvinna gör därmed henne ytterst skyldig om hon blir våldtagen. På frågan om våldtagna kvinnor straffas i islam svarade Kamal Badr, chefredaktör på den dominerande internetsighten IslamOnline följande; "To be absolved from guilt, the raped woman must have shown some sort of good conduct... Islam addresses women to maintain their modesty, as not to open the door for evil... The Koran calls upon Muslim women in general to preserve their dignity and modesty, just to save themselves from any harassment... So for a rape victim to be absolved from guilt, she must not be the one that opens... her dignity for deflowering...". Detta synsätt speglar ganska väl islams/sharians och en stor del av det islamskt religiöst lärdas syn, något som väl knappast helt kan undgå att påverka den religiösa muslimens uppfattning i saken. I länder som styrs enligt sharian är det inte ovanligt att även våltäktsoffret straffas, oftast då för att hon på något sätt har förbrutit sig mot hijabkonceptet, olovligen har lämnat hemmet, har träffat en man utan sällskap av en mahram, eller har varit anständigt klädd (och då talar vi inte om minikjolar).
Hijab (egentligen åtskillnad) är en viktig del i islam, av en rad olika skäl, och det är just därför som troende muslimer i så hög grad tar strid för den. Den är viktig främst då koranen och gudslagen (sharian) föreskriver det och att den i hög grad också kan betraktas som en nyckel till den islamskt föreskrivna könssegrationen. Man skulle kunna betrakta hijaben som ett första steg i denna åtskillnadspolitik, en könsuppdelning som i shariastyrda/shariainspirerade länder i realiteten innebär en indelning av det offentliga rummet (i högre och mindre grad) just enligt denna princip. Och där dessutom kvinnan med hänvisning till just denna princip inte får lämna hemmet utan mannens, faderns eller annan familjeöverhuvuds tillåtelse, och då inte utan ett "förkläde" (en mahram) som skall garantera att ingen olämplig kontakt med motsatta könet sker.
Skälen för tvånget är således att den förväntas upprätthålla kvinnans dygd och därmed indirekt också mannens. Ett annat skäl som uppges är också att den särskiljer den muslimska kvinnan från alla andra kvinnor. Alltså en tvåfaldig separation. "This garment must not resemble what is worn by infidels, Jewesses, Christian women, and idolaters. The attempt to imitate these women is forbidden in Islam, which requires that Muslims be different and independent in both their appearence and being. That is why the Prophet decreed doing the opposite of what infidels do" citat Yusuf Al-Qaradawi*1. Det är grundstenen till denna könssegregerande religion som Hannes Mård och Christian Valtersson ytterst försvar, det skall man vara medveten om, särskilt om man funderar att rösta på miljöpartiet i det kommande valet.
Och så åter tillbaka till huvudfrågan, skall hijab överhuvudtaget accepteras i den svenska grundskolan. Man kan aldrig helt säkert veta om flickorna bär det av egen fri vilja eller som en följd av hot, hugg och slag. Kan man acceptera detta. Är inte dessa tjejers välmående minst lika betydelsefullt som alla de andras? Genom att tillåta hijab på grundskolan accepterar och normaliserar man den, man gör hijaben svensk, och skänker därmed också ett sken av legitimitet till detta bruk. Man ger det ideologiska fundament religionen vilar på (koranen och sharian föreskrifter) en okejstämpel för att man inte vågar ta konflikten. Det är detta som kan kallas för islamisering, man backar och backar, samtidigt som man anpassar samhället så att det i allt högre grad kommer att stå i samklang med vad sharian kräver. Och det torde näppeligen ta stopp här. Jag manar alltså till ett totalförbud av alla former av hijab i den svenska grundskolan, samt till avskaffandet av religiösa friskolar, oavsett konfession.
*1 Caroline Fourest, The Doublespeak of Tariq Ramadan. Encounter Books. 2008. s.139.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)