"Islam är ett välkommet inslag i Sverige" ur DN-ledaren 19 okt.

Dagens Nyheter föreslår (2007.10.19) på sin ledarsida att man måste försöka att bryta muslimernas utanförskap och minska den stigmatisering de utsätts för i det svenska samhället. Genom detta skulle man minska riskerna för uppkomsten av frustrerade och allienerade inhemska muslimska terrorister. Förutom en rörligare arbetsmarknad föreslås även en arbetskraftinvandring (av kvalificerad arbetskraft får man anta) från muslimska länder. Detta skulle enligt skribenten gynna framväxten av en muslimsk medel- och överklass, vilket skulle minska det farliga utanförskapet och stigmatiseringen av Sveriges muslimer.Att ett ansenligt stort antal av de muslimer som har begått terrorhandlingar i Europa och U.S.A, har varit både välutbildade och välbeställda omnämns men negligeras samtidigt. Genom att satsa på att förändra muslimers socioekonomiska status i det svenska samhället hoppas man på att motverka uppkomsten av svenska jihadister på hemmaplan.

Man väljer helt att bortse från den värdeideologiska grund islam står på, och underskattar som goda sekulära historiematerialister de religioideologiska incitament som ges i såväl koranen som sunnan, att begå dylika illdåd. Vad man inte heller tycks vara på det klara med är att just muslimer i högre grad än andra invandrargrupper tenderar till att själva välja utanförskapet, och att religionen faktiskt påbjuder denna självalda isolering från det övriga samhället. Surah 3:114 säger "I som tron, skaffen eder icke vänner utom eder egen krets, de där ej upphöra att vara fördärvliga för eder! De skulle önska, att I förgingens; hatet röjer sig i deras mun, men vad deras sinnen dölja är ännu värre. Vi hava nu förklarat tecknen för eder, om I haven förstånd" eller surah 5:56 "I som tron, tagen ej judarne och de kristna till beskyddare! De äro ju varandras beskyddare, och den av eder, som tager dem till beskyddare, hör dem till; Gud vägleder förvisso ej de orättfärdiga människorna". Av samma skäl söker sig de flesta muslimer till bostadområden där det redan finns en stor andel trosfränder. Öppnandet av muslimska och arabiska friskolor är även det ett utryck för samma rädsla för att bli "besmittade" av det i deras tycke ogudaktiga och sekulärt fördärvliga samhället. Historiskt sett har ju islam också alltid förespråkat från varandra separerade samhällen med egna lagar, definierade utifrån religiös tillhörighet. Och hur kommer de någonsin att kunna bli integrerade så länge muslimska kvinnor inte tillåts gifta sig med ickemuslimska män, utan att riskera att förskjutas av sina egna.

Ett annat sätt att höja islams och muslimernas status i Sverige är i alla fall enligt skribenten att likställa alla världsreligioner, man vill med andra ord markera (i lag?) att landet inte längre är att betrakta som ett kristet land, utan snarare ett sekulärt multireligiöst land där ingen religion har företräde ens på grundval av tradition och landets långa historia. Man förespråkar vidare statligt bekostade imamutbildningar på svenska universitet, och att man också bör tillåta böneutrop från minareter på samma sätt som klockringning i kyrkor, allt i rättvisans namn. Då man fortsättningsvis inte omnämner någon annan världsreligion får man anta att förslaget i grunden egentligen bara handlar om Islam. Det är ju inte så ofta som vi i den västra hemisfären hör talas om självmordsbombare och martyrsökare med annan religiös tillhörighet än just muslimer. Omnämnanden om rabbin- eller buddistprästutbildningar på svenska universitet lyser med sin frånvaro.

En logisk följd av ett sådant förslags genomförande skulle sannolikt inom sin tid också resultera i en fullständig nedmontering av de traditionella kristna högtiderna, och de med dem förknippade symbolerna i offentlig miljö. Det kommer bara att behövas lite påtryckningar från de islamska förbundens sida så kommer man att inse att de oförenliga med det sekulära samhällets ideal. Det kan tyckas att ett sådant steg är logiskt med tanke på Sveriges sekulära karaktär och inte mer än rätt och riktigt, men det skulle samtidigt vara att öppna upp nya möjligheter för ett växande, självsäkert och offensivt och i grunden intollerant islam. Man skulle med ett sådant handlande sända iväg fel signaler. Signaler som av dessa grupper kommer att uppfattas som ett svaghetstecken, att ett samhälle så lätt ger upp sin identitet, sina traditioner och därmed sin historia. Ett sådant agerande skulle inge förhoppningar och stärka muslimerna i deras tro och därmed sporra dem att arbeta för nya eftergifter och komma med nya krav i rättvisans, multikulturalismens och demokratins namn. Allt för att de skall beredas möjlighet att i så hög grad som möjligt kunna leva ett liv i enlighet med koranens och sunnans påbud. Så sharianära som möjligt.

Se:http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=573&a=706226