"Islam är ett välkommet inslag i Sverige" ur DN-ledaren 19 okt.

Dagens Nyheter föreslår (2007.10.19) på sin ledarsida att man måste försöka att bryta muslimernas utanförskap och minska den stigmatisering de utsätts för i det svenska samhället. Genom detta skulle man minska riskerna för uppkomsten av frustrerade och allienerade inhemska muslimska terrorister. Förutom en rörligare arbetsmarknad föreslås även en arbetskraftinvandring (av kvalificerad arbetskraft får man anta) från muslimska länder. Detta skulle enligt skribenten gynna framväxten av en muslimsk medel- och överklass, vilket skulle minska det farliga utanförskapet och stigmatiseringen av Sveriges muslimer.Att ett ansenligt stort antal av de muslimer som har begått terrorhandlingar i Europa och U.S.A, har varit både välutbildade och välbeställda omnämns men negligeras samtidigt. Genom att satsa på att förändra muslimers socioekonomiska status i det svenska samhället hoppas man på att motverka uppkomsten av svenska jihadister på hemmaplan.

Man väljer helt att bortse från den värdeideologiska grund islam står på, och underskattar som goda sekulära historiematerialister de religioideologiska incitament som ges i såväl koranen som sunnan, att begå dylika illdåd. Vad man inte heller tycks vara på det klara med är att just muslimer i högre grad än andra invandrargrupper tenderar till att själva välja utanförskapet, och att religionen faktiskt påbjuder denna självalda isolering från det övriga samhället. Surah 3:114 säger "I som tron, skaffen eder icke vänner utom eder egen krets, de där ej upphöra att vara fördärvliga för eder! De skulle önska, att I förgingens; hatet röjer sig i deras mun, men vad deras sinnen dölja är ännu värre. Vi hava nu förklarat tecknen för eder, om I haven förstånd" eller surah 5:56 "I som tron, tagen ej judarne och de kristna till beskyddare! De äro ju varandras beskyddare, och den av eder, som tager dem till beskyddare, hör dem till; Gud vägleder förvisso ej de orättfärdiga människorna". Av samma skäl söker sig de flesta muslimer till bostadområden där det redan finns en stor andel trosfränder. Öppnandet av muslimska och arabiska friskolor är även det ett utryck för samma rädsla för att bli "besmittade" av det i deras tycke ogudaktiga och sekulärt fördärvliga samhället. Historiskt sett har ju islam också alltid förespråkat från varandra separerade samhällen med egna lagar, definierade utifrån religiös tillhörighet. Och hur kommer de någonsin att kunna bli integrerade så länge muslimska kvinnor inte tillåts gifta sig med ickemuslimska män, utan att riskera att förskjutas av sina egna.

Ett annat sätt att höja islams och muslimernas status i Sverige är i alla fall enligt skribenten att likställa alla världsreligioner, man vill med andra ord markera (i lag?) att landet inte längre är att betrakta som ett kristet land, utan snarare ett sekulärt multireligiöst land där ingen religion har företräde ens på grundval av tradition och landets långa historia. Man förespråkar vidare statligt bekostade imamutbildningar på svenska universitet, och att man också bör tillåta böneutrop från minareter på samma sätt som klockringning i kyrkor, allt i rättvisans namn. Då man fortsättningsvis inte omnämner någon annan världsreligion får man anta att förslaget i grunden egentligen bara handlar om Islam. Det är ju inte så ofta som vi i den västra hemisfären hör talas om självmordsbombare och martyrsökare med annan religiös tillhörighet än just muslimer. Omnämnanden om rabbin- eller buddistprästutbildningar på svenska universitet lyser med sin frånvaro.

En logisk följd av ett sådant förslags genomförande skulle sannolikt inom sin tid också resultera i en fullständig nedmontering av de traditionella kristna högtiderna, och de med dem förknippade symbolerna i offentlig miljö. Det kommer bara att behövas lite påtryckningar från de islamska förbundens sida så kommer man att inse att de oförenliga med det sekulära samhällets ideal. Det kan tyckas att ett sådant steg är logiskt med tanke på Sveriges sekulära karaktär och inte mer än rätt och riktigt, men det skulle samtidigt vara att öppna upp nya möjligheter för ett växande, självsäkert och offensivt och i grunden intollerant islam. Man skulle med ett sådant handlande sända iväg fel signaler. Signaler som av dessa grupper kommer att uppfattas som ett svaghetstecken, att ett samhälle så lätt ger upp sin identitet, sina traditioner och därmed sin historia. Ett sådant agerande skulle inge förhoppningar och stärka muslimerna i deras tro och därmed sporra dem att arbeta för nya eftergifter och komma med nya krav i rättvisans, multikulturalismens och demokratins namn. Allt för att de skall beredas möjlighet att i så hög grad som möjligt kunna leva ett liv i enlighet med koranens och sunnans påbud. Så sharianära som möjligt.

Se:http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=573&a=706226

Islamofoben, - en programförklaring

Islamofob, javisst. Så länge de officiella företrädarna för de muslimska organisationerna här i landet inte officiellt tar avstånd från de suror i koranen och de hadither som talar i nedsättande ordalag och hetsar mot oss ickemuslimer, kommer jag att verka för islamofobins spridning i Sverige. Så länge de inte tar avstånd från de surur och de hadither som sprider hat och hot mot de som beslutat sig för att lämna religionen, kommer jag att verka för islamofobins spridning i Sverige. Så länge de inte tar avstånd från de suror och hadither som jämställer kvinnor med vissa djurarter och inte tillmäter dem samma värde som män, kommer jag att verka för islamofobins spridning i Sverige. Så länge jag hör troende muslimer klaga på att de känner sig kränkta av satiriska teckningar å profeten Muhammeds vägnar, en man som de säger sig älska mer än sina egna barn, kommer jag att verka för islamofobins spridning i Sverige. Hur kan man säga sig älska en intolerant, chauvunistisk, pedofil våldsman, en krigare med storhetsvansinne och ett oräkneligt antal människoliv på sitt samvete, det övergår mitt förstånd.

Lite om koranens status, sunnan och sharian.
Det som gör koranen särskilt farlig till skillnad från andra religioners heliga texter är dess anspråk på att vara den enda gudens, Allahs, egna ord, oavkortat och i evighet gällande, förmedlade av den siste profeten, Muhammed. Detta ger den en helt annan tyngd och dignitet hos de troende, och gör den i princip oantastbar som förmedlare av de eviga sanningarna. Det som en gång sades Muhammed av Allah är därmed lika giltigt idag som det var den dag då budskapet förmedlades (jfr Von Denffer, A. 1994, s.17, Woodward, K.L. 2002, s.53). Detta gör religionen i princip omöjlig att revidera, då ingen människa kan sätta sig över Allahs ord och de förhållningsregler han en gång givit människan. (jfr Ahmad ibn Naqib al-Misri. 1994.s.597)Förvisso finns det ett visst utrymme för varierande tolkningar i de fall då texterna är vaga, svårbegripliga och motsägelsefulla. Ijma, ett slags konsensus föreligger dock beträffande nyckelfrågor som; människans förpliktelser gentemot Allah, koranen och sunnahs ställning som grund för sharian, muslimers relation till ickemuslimer, apostasi, och kvinnans ställning i förhållande till mannen. Islam är inte bara en religion utan rymmer också i sig en vision om det perfekta samhället, genomreglerat in i det minsta detalj av ulama, islams lärde (jfr S. H. Nasr, 1994, s.15). Ett samhälle byggt på Gudsord, en teokrati, där begrepp som frihet, jämlikhet och demokrati egentligen är obsoleta, då de inte längre fyller någon funktion. Då begreppen används inom den muslimska världen ges de en helt annan betydelse än de har i de västliga demokratierna. Kairodeklarationen för de mänskliga rättigheterna ger en god belysning av detta http://www.eif-pcusa.org/Interfaith%20Relations/documents/%20cairodeclaration.pdf Alternativt betraktas de helt enkelt som ett uttryck för ett dekadant, sekulariserat och gudlöst västerland, ett människans påfund som inte har något som helst berättigande i den islamska gudsstaten. Med islam har man i det svenska samhället således inte bara fått in en tro och dess utövare, utan även ett frö till ett i förhållande till demokratin i grunden väsenskilt samhällssystem, baserat på, inte några pissljumma humanistiska principer, utan på underkastelse under gud.

Den islamska världsbilden, -apartheidliknande och fascistoid.
Islam delar upp världen i två så kallade hus. Det ena, där islam dominerar, kallas Dar-al-islam, det andra, där islam ännu inte uppnått dominans kallas Dar-al-Harb. Alltså, fredens hus därför att underkastelse under gud råder, och kriget hus, därför att underkastelse under gud ännu inte råder (se Wikipedia, Engelska versionen, jihad). Där islam och sharian råder finns det ingen plats för frihet, demokrati och grundläggande humanistiska värderingar, ty under guds lag kan ingen tolerans råda för sådant som går emot hans påbud såsom de har givits uttryck för i koranen, men även sunnan. Detta vore ett brott mot gud. I Dar-al-islam finns ingen plats för ateister eller agnostiker, inte heller för polyteister som hinduer och sikher. Endast bokens folk, judar och kristna, kan se fram mot att framleva sina liv som dhimmis, föraktade skyddsfolk och andra klassens medborgare, det vill säga så länge de ödmjukar sig och betalar den speciella skatt (beskyddarpeng) som kallas jizya. Att rangordna och dela in människor efter deras religiösa tillhörighet har sitt ursprung i koranens och hadithernas texter, och är således djupt förankrat inom islam (se Wikipedia, Engelska versionen, islam and other religions). Logiken är enkel, en muslim är alltid värd mer än en ickemuslim då muslimen till skillnad mot den otrogne behagar gud genom ett liv i islam, det vill säga i underkastelsens tecken. Människovärdet är här klart och tydligt kopplat till människans religiösa tillhörighet, vilket skulle kunna åskådliggöras av följande text hämtad från den muslimska internetsighten Sinbad. "I de fall då både en muslim och en icke-muslim är i behov av organ- eller bloddonation, måste muslimen ges högre prioritet..." och "Här skall det göras kristallklart att en praktiserande muslim får förtur över en syndare som använder de gudomliga gåvor som givits honom/henne för att trotsa Allah och skada sina bröder". http://www.islamguiden.com/organdonation.shtml. Är inte detta en fascistoid människosyn så vet jag inte vad det skall kallas. Det är endast inom, umma, den muslimska gemenskapen som jämlikhet råder, i alla fall i teorin, och med undantag för kvinnan då. På samma sätt som man värderar människan utifrån hennes religiösa tillhörighet, förespråkar man också en rumslig åtskillnad mellan muslimer och ickemuslimer i det dagliga livet. Ju mindre kontakt med de otrogna, kuffar, desto bättre, och framför allt bli inte deras vän (se Sura 3:114 här intill). Illustrerande för segrationstanken är Sveriges Muslimska förbunds förslag om egen muslimsk familjelagstiftning, homogena arabisk-muslimska grundskolor, separat religionsundervisning under överinseende av imamer etc etc http://sv.wikipedia.org/wiki/%20Mahmoud%20Aldebe Denna åtskillnadspolitik eftersträvas även mellan könen, hijab/purdah, där separata sfärer skapas. Det är egentligen bara inom släkten en kvinna ensam kan umgås med män. Vänskap mellan kvinna och man är således otänkbar utanför denna snäva krets. Alltså separation och åtskillnad, inte egentlig integration, och ännu mindre assimilering.

M.J


Referenser:

Von Denffer, Ahmed. 1994." `Ulum al-Qur´an: An Introduction to Science of the Qur´an" . The Islamic Foundation.

Nasr, Seyyed, Hossein. 1994. "A Young Muslims Guide to the Modern World". Kazi Publications.

Naqib ibn Naqib al-Misri. 1994. "Reliance of the Traveller. A Classic Manual of Islamic Sacred Law." Amana Publications.

Wikipedia. Engelska versionen. http://en.wikipedia.org/wiki/Jihad

Wikipedia. Engelska versionen. http://en.wikipedia.org/wiki/Islam_and_other_religions

Woodward, Kenneth. L. 2002. In the Beggining, There Were the Holy Books. Newsweek 11 februari 2002.

Lära känna islamkonferens, muslimska intresseorganisationer i samarbete med regeringen?

På islamOnline.net står det att läsa att ledare för muslimska organisationer i Sverige planerar för en konferens som ska låta svenskarna få bekanta sig med islam. Denna "lära känna islamkonferens" ska organiseras i samarbete med den svenska regeringen, påstås det. Om nu detta stämmer inställer sig frågan om det är vi, Sveriges skattebetalare, som själva genom skattesedeln ska få betala för de muslimska organisationernas propaganda? Borde inte medborgarna i så fall ha rätt till en mer allsidigt hållen information, än den förljugna bild som sannolikt kommer att ges av de muslimska intresseorganisationerna? Borde man inte kunna kräva av statsmakterna, att även kritiker, borde ges ett likvärdigt utrymme i den tänkta konferensen. Kanske med internationellt namnkunniga islamkritiker som David Spencer, Ayaan Hirsi Ali och Bat Yeór, eller någon annan. Skulle man inte kunna bilda en påtryckningsgrupp av något slag som kunde bevaka den här frågan? Kan detta möjligtvis vara någonting för det nybildade SIAS ?

artikeln i islamOnline.nethttp://www.islamonline.net/servlet/Satellite?c=Article_C&cid=1189959343888&pagename=Zone-English-News/NWELayout


M.J