Fredsagent inget att invända mot icke-muslimska slavar

På sighten Svenskmuslim.se diskuteras alla handa intelligenta islamska spörsmål som "Hur du bör bete dig i toaletten", men bland dessa till synes löjeväckande och triviala diskussioner döljer sig också någonting helt annat.

I diskussionen (november-december 2007) deltar en av de så kallade Fredsagenterna (se tidigare artikel), framsprungna ur studieförbunden Ibn Rushd och Sensus och delfinansierade av Allmänna Arvsfonden, Folke Bernadotteakademin, Ungdomsstyrelsen och Sida, i en diskussion om kvinnans aura. Om detta spörsmål skriver en muslim (kallad b); -"Hur som helst: ang kvinnans awra: En fri kvinnas awra enligt Hanafi madhhab är hela kroppen utom ansikte och händer. Det råder ikhtilaf ang. om huruvida även fötterna är awra. Fatwa är att fötterna också är awra, men det finns giltiga åsikter enligt vilka fötterna får visas. En slavkvinnas awra är samma som mannens, d.v.s. från navel till knän, inklusive knän men exklusive navel (obs tvärtemot Shafi'i-skolan). Samma gäller för kvinnor sinsemellan.".

Fredsagenten i Västerås svarar då med följdfrågan; -"Baraka Allahu fiki syster! Jag har bara två frågor: 1. Vad innebär en fri kvinna och en slavkvinna? Vem är fri och vem är slav? 2. Så inom shafii skolan, så är alltså naveln och knäna inte aura?", som av muslim (b) besvaras; -" 1. Icke-muslimer som tas tillfånga i krig kan tas som slavar. 2. hänvisar till "Abbes" inlägg ovan", och den så kallade Fredsagenten svarar helt obekymrad, helt utan minsta antydan till ifrågasättande och upprördhet; -"Tack syster! Hade inte lagt märke till att bror Abbe hade skrivit svaret." (4 dec.2007).

Här kan man få en aning om vad dessa så kallade fredsagenter är av för skrot och korn, fullblodsmuslimer, redo att acceptera allt som står på islamsk grund, även om det rör sig om det i sharian institutionaliserade muslimska slaveriet. Inte en antydan till eget tänkande, förskräckthet, ifrågasättande eller allmän moral, och denna organisation uppbär statliga medel och idkar samarbete med bland annat Kristna Fredrörelsen.

Organisationen Svenska Muslimer för Fred och Rättvisa ur vilka de muslimska Fredsagenterna emanerar visar på sin hemsida sin inklination för Fred och Rättvisa på islamsk basis, det vill säga genom att ensidigt anklaga Israel för kriget i Gazaremsan, och systematiskt blunda för det islamistiska Hamas raketbesjutning av landet och alla de självmordsbombare de har fostrat genom sin jihadistiskt inspirerade ideologi (se deras allt utom fredliga programförklaring). Förvisso kräver de nu ett slut på våldet från båda sidor, ingenting har dock hörts ifrån dem när våldet enkom drabbade Israel och judarna.

M.J

Muslimsk fredskultur och fredsagenterna - islamsk desinformation genom skattepengar

Imorgon 15 december hålls en muslimsk fredskonferens i kulturhusets hörsal i Stockholm. Arrangör är organisationen Muslimer för fred och rättvisa som bildades 16 mars 2008. En organisation som är framvuxen ur studieförbunden Ibn Rushd och Sensus gemensamma treåriga fredsprojekt kallat ”Att främja islamisk fredskultur”. Ett projekt som förutom ovan nämnda organisation har resulterat i 100 utbildade "fredsagenter" och en garanterat vilseledande bok, Salam, om muslimsk fredskultur.

Detta får en onekligen att tänka på den västeuropeiska fredsrörelsen under det kalla krigets dagar, vilken i hög grad var både styrd och manipulerad av Sovjetunionen. Desinformation och destabilisering är även nyckelorden i den islamska agendan, här har vi sannolikt ett praktexempel på det förra.

Organisationen säger sig vara självständig och öppen för alla som vill arbeta för fred i enlighet med islams budskap (Taqiyya). Deras mål är i hög grad motsägelsefullt men uppges ändå vara att; "Svenska muslimer för Fred och Rättvisa ska utifrån islamiska och demokratiska värdegrunder, i enlighet med Koranen och Profeten Muhammads budskap, verka för fred och rättvisa...". Hur de månde få ihop detta sammelsurium av att verka för rättvisa utifrån islamiska och demokratiska värdegrunder i enlighet med Koranen och Profeten Muhammeds budskap övergår dock mitt förstånd.

Rör det sig om en allvarligt menad fredrörelse på islamisk grund skulle man inte låtsas som om det regnade, blunda för motsättningen mellan demokrati och islam, och tala om en påhittad muslimsk fredskultur. Den enda islamska fredskultur historien känner är fred med gud - islam, och den med svärdet mot halsen och till fred och underkastelse tvingade dhimmin. Allt annat är lögnaktig propaganda byggt på luft i syfte att dupera intet ont anande icke-muslimer och eventuella proselyter. Meccabudskapets blida ord har på nytt tagits till bruk av muslimer som önskar kasta förblindande dunster i ögonen på den stora allmänheten, frågan är när låter man dessa egentligen abrogerade suror åter ersättas av det betydligt mer hänsynslösa och krigiska Medinabudskapet.

Under rubriken Broar för global fred dyker givetvis också "ockupationen" av Palestina upp som amen i kyrkan, som det hån den är mot det muslimska umma, ingenting om Hamas och Hizbollahs terror mot civila Israeler, ingenting om de ökade förföljelserna mot Västbankens och Gazas kristna befolkning, bara omtanke inom det islamska ummah.

Om organisationen var allvarligt menad skulle man redan från början inta en mycket mer ärlig och självrannsakande approach i sina deklarationer. Jag ser verkligen fram emot att få läsa deras publikation, Salam - om muslimsk fredskultur, det lär bli som att läsa gamla Pravda, underhållande men världsfrämmande. Självgott och en minsta uns av självkritik påstår man sedan vidare att de muslimska européerna har berikat och bidragit med såväl fred, säkerhet och mänskliga rättigheter, man frågar sig när, var och på vilket sätt? Om det inte varit för jihad skulle det inte ha funnits ett muslimskt al-andalus och inte heller muslimer på Balkan och i Turkiet. Om det inte hade varit för jihad hade många fäder och mödrar i sydöstra Europa sluppit se sina söner släpas iväg som slavar för att uppostras till muslimska krigare (jannisarier) i khalifens tjänst (se devshirmesystemet). Om det inte vore för jihad hade inte ett heller ett oräkneligt antal sydeuropéer förts till de så kallade barbareskstaterna som slavar.

Nå vad sak dessa muslimska fredsagenter göra då är det tänkt, jo det är meningen att skolor, föreningar, institutioner och företag skall informeras om denna påhittade islamska fredskultur. Vad som är särskilt allvarligt är tycker jag att barn antagligen kommer att tutas i en historieförfalskning utan like, grova felaktigheter och många halvsanningar. Och det ironiska med det hela är att det är vi själva som genom skattsedeln får finansiera denna missinformation, då såväl ungdomsstyrelsen och allmänna arvsfonden står som bidragsgivare och finansiärer till eländet.

M.J

Ibn Rushd - ett sårande namn på ett studieförbund.

Det islamska studieförbundet Ibn Rushd glömmer på sin hemsida i exposén "VEM VAR IBN RUSHD?" att också nämna att han vid sidan av alla sina vetenskapliga bedrifter även uppbar ämbetet som qadi (domare) i Cordoba. Som sådan hade han att döma efter den gudagivna sharian och att i enlighet med den förvägra den kristna och judiska befolkningen rätten att väcka åtal eller vittna mot muslimer. Han var också den muslimerna kunde vända sig till för att väcka åtal mot de i princip försvarslösa bokens folk, som dhimmis hade dessa dessutom att följa en rad bestämmelser som återfinns i det så kallade "Pact of Omar", ett fredsdiktat. Detta hade denna store man att administrera rättsligt, ett samhällssystem som med risk för att föra ett anakronistiskt resonemang kan liknas vid ett slags apartheidliknande system där judar och kristna inte åtnjöt samma juridiska rättigheter som landets muslimer.

Vad man också underlåter att berätta om är att han verkade under en av de två mer religiöst strikta berbiska dynastierna; Almohaderna, och att han under kalif Abd al-Mu´mins patronage sannolikt var engagerad i dynstins religiösa reformer. Om Almohaderna kan man läsa följande smickrande omdöme; "Berber dynasty 1130-1269 founded by the Berber prophet Muhammad ibn Tumart (c. 1080-1130). The Almohads ruled much of Morocco and Spain, which they took by defeating the Almoravids; they later took the area that today forms Algeria and Tunis. Their policy of religious ‘purity’ involved the forced conversion and massacre of the Jewish population of Spain....".

Vad man också glömmer att nämna är att hans böcker förbjöds och brändes och att han skickades iväg och fick leva som landsflyktig under två år och att hans betydelse i den muslimska världen snabbt falnade efter hans död.

Vad som är mest pinsamt är dock (borde vara det kan man tycka) det arbete som går under namnet "Bidayat al-Mudjtahid", och handlar om ...., jihad. I denna högst noble mans skrift om islams heliga krig kan man läsa; "Schoolars agree that all polytheists schould be fought. This is founded on (K 8:39) ´Fight them until there is no persecution and the religion is entirely Allah´s.´. Vad fodras då enligt denne visa man för att föra ett heligt krig, jo; "According to all scholars, the prerequisite for the warfare is that the enemy must have heard the summons to Islam.... All Moslems are agreed about this because of (K 17:15) ´We have not been accustomed to punich until We have sent a messanger´. Vad har denne man att säga om målen med detta då; "The Moslems are agreed that the aim of warfare against the People of the Book .... is twofold: either conversion to islam, år payment of poll-tax (djizyah). This is based on (K 9.29) ´Fight against those who do not believe in Allah nor in the last Day, and do not make forbidden what Allah and His messenger have made forbidden, and do not practice the religion of truth, of those who have been given the Book, until they pay the jitzya off-hand, being subdued´. Och vilka får då äran att delta i detta spektakel, jo; "According to the majority of scholars, the compulsory nature of the jihad is founded on (K 2:216) ´Fighting is prescribed for you, though it is distasteful to you´." Men ... för guds skull attackera inte Etiopierna så länge de inte attackerar er (instruktioner från Muhammed).

De råd man får av denne högt skolade man angående behandling av krigsfångar är dessa; "Most scolars are agreed that, in his dealings with captives, various policies are open to the Imam (head of the Islamic state, cailiph). He may pardon them, kill them, or release them either on ransom or as dhimmi, in which latter case the released captive is obliged to pay poll-tax (jizya)... . The Prophet himself would in some cases slay captives outside the field of battle... . Women he used to enslave ... ".

Jo Ibn Rushd står förvisso för bildning och vetenskap (dock inte i modern betydelse), men som domare och lärd inom islamsk rätt står han också för institutionaliserad religiös chauvunism och förtryck. Okej det rör sig bara om en historisk symbol, men i dessa dagar av politisk korrekthet skulle man kanske ha valt en annan namngivare som inte sårade icke-muslimens känslor, varför inte juden Maimonides.

M.J