Ibn Rushd - ett sårande namn på ett studieförbund.

Det islamska studieförbundet Ibn Rushd glömmer på sin hemsida i exposén "VEM VAR IBN RUSHD?" att också nämna att han vid sidan av alla sina vetenskapliga bedrifter även uppbar ämbetet som qadi (domare) i Cordoba. Som sådan hade han att döma efter den gudagivna sharian och att i enlighet med den förvägra den kristna och judiska befolkningen rätten att väcka åtal eller vittna mot muslimer. Han var också den muslimerna kunde vända sig till för att väcka åtal mot de i princip försvarslösa bokens folk, som dhimmis hade dessa dessutom att följa en rad bestämmelser som återfinns i det så kallade "Pact of Omar", ett fredsdiktat. Detta hade denna store man att administrera rättsligt, ett samhällssystem som med risk för att föra ett anakronistiskt resonemang kan liknas vid ett slags apartheidliknande system där judar och kristna inte åtnjöt samma juridiska rättigheter som landets muslimer.

Vad man också underlåter att berätta om är att han verkade under en av de två mer religiöst strikta berbiska dynastierna; Almohaderna, och att han under kalif Abd al-Mu´mins patronage sannolikt var engagerad i dynstins religiösa reformer. Om Almohaderna kan man läsa följande smickrande omdöme; "Berber dynasty 1130-1269 founded by the Berber prophet Muhammad ibn Tumart (c. 1080-1130). The Almohads ruled much of Morocco and Spain, which they took by defeating the Almoravids; they later took the area that today forms Algeria and Tunis. Their policy of religious ‘purity’ involved the forced conversion and massacre of the Jewish population of Spain....".

Vad man också glömmer att nämna är att hans böcker förbjöds och brändes och att han skickades iväg och fick leva som landsflyktig under två år och att hans betydelse i den muslimska världen snabbt falnade efter hans död.

Vad som är mest pinsamt är dock (borde vara det kan man tycka) det arbete som går under namnet "Bidayat al-Mudjtahid", och handlar om ...., jihad. I denna högst noble mans skrift om islams heliga krig kan man läsa; "Schoolars agree that all polytheists schould be fought. This is founded on (K 8:39) ´Fight them until there is no persecution and the religion is entirely Allah´s.´. Vad fodras då enligt denne visa man för att föra ett heligt krig, jo; "According to all scholars, the prerequisite for the warfare is that the enemy must have heard the summons to Islam.... All Moslems are agreed about this because of (K 17:15) ´We have not been accustomed to punich until We have sent a messanger´. Vad har denne man att säga om målen med detta då; "The Moslems are agreed that the aim of warfare against the People of the Book .... is twofold: either conversion to islam, år payment of poll-tax (djizyah). This is based on (K 9.29) ´Fight against those who do not believe in Allah nor in the last Day, and do not make forbidden what Allah and His messenger have made forbidden, and do not practice the religion of truth, of those who have been given the Book, until they pay the jitzya off-hand, being subdued´. Och vilka får då äran att delta i detta spektakel, jo; "According to the majority of scholars, the compulsory nature of the jihad is founded on (K 2:216) ´Fighting is prescribed for you, though it is distasteful to you´." Men ... för guds skull attackera inte Etiopierna så länge de inte attackerar er (instruktioner från Muhammed).

De råd man får av denne högt skolade man angående behandling av krigsfångar är dessa; "Most scolars are agreed that, in his dealings with captives, various policies are open to the Imam (head of the Islamic state, cailiph). He may pardon them, kill them, or release them either on ransom or as dhimmi, in which latter case the released captive is obliged to pay poll-tax (jizya)... . The Prophet himself would in some cases slay captives outside the field of battle... . Women he used to enslave ... ".

Jo Ibn Rushd står förvisso för bildning och vetenskap (dock inte i modern betydelse), men som domare och lärd inom islamsk rätt står han också för institutionaliserad religiös chauvunism och förtryck. Okej det rör sig bara om en historisk symbol, men i dessa dagar av politisk korrekthet skulle man kanske ha valt en annan namngivare som inte sårade icke-muslimens känslor, varför inte juden Maimonides.

M.J