Att en imam har försökt värva flyktingar till jihad på en asylmotagning i Norge har ni som ibland går in på sighten I Mitt Sverige säkert redan läst, men i samband med det kan jag inte låta bli att tänka på de som ståndfast hävdar att alla religioner i grund och botten är lika fördärvliga. Det är samma grunda och relativistiska resonemang som många förde i Sverige under det kalla krigets konflikt mellan å ena sidan det kommunistiska Sovjetunionen och det demokratiska U.S.A, båda var lika onda och förkastliga hette det då. När läste ni senast om en kristen präst som försökt värva en flykting till att agera självmordsbombare i ett heligt krig ? Säg mig det? När hörde ni senast ärkebiskop Anders Wejrud eller för all del någon annan av våra biskopar predika stening av äktenskapsbrytare och sodomister. När hörde ni någon av dem eller någon annan präst i Svenska kyrkan allvarligt förkunna för sin församling att den som lämnade kristendomen förtjänade att dö och att ett sådant straff krävdes av guds lag. När hörde ni någon av dem säga att låt oss kasta ut bögarna och flatorna från närmaste kyrkotorn för det är en gud i behaglig gärning. Trodde väl det, ingen av er har hört det sägas och ingen kommer heller höra det sägas i framtiden. Det närmaste man torde komma är Åke Green och hans nedsättande kommentarer om homosexuella, men inte ens han var beredd att gå så långt som många inom det ortodoxa islamska prästerskapet, och inte har de heller någon gudslag att falla tillbaka på.
Ibland blir man bara så trött när folk vägrar inse den himmelsvida skillnaden mellan islam och kristendom, och att till på köpet bli kallad för enögd och vid minsta islamkritik behöva höra den eviga rappakaljan om att islam inte är en monolit. Jag får anledning att återkomma till det vid ett senare tillfälle.
M.J
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar