Visar inlägg med etikett Mohamed Omar. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Mohamed Omar. Visa alla inlägg

2009-02-18

Mohamed Omars Islamskola

Islam och islamistövervakaren har här bjudit in Mohamed Omar, den muslimska tidskriften Minarets chefredaktör och jämte ständig ledamot av Svenska Islamiska Akademien till att hålla en föreläsning om islam, dess strategi och dess historiska uppgift.


In the name of ALLAH,most gracious,most merciful

سبحان الله والحمد لله ولا إله إلا الله والله أكبر ولله العزة ولرسوله وللمؤمنين


Godmorgon och mycket välkomna till min islamskola skall ni vara. Mitt namn är Mohamed Omar och jag är en av landets mest framstående eller ja hmm mest lovande poeter, i alla fall enligt mig själv och några andra till. I min islamskola skall ni nu era naiva stackare få lära er vad islam är, nothing more nothing less. Som textbok rekommenderar jag min egen essä kallad "radikal muslim".


"Islam är ett hot mot den sekulära hegemonin. Det är inte kristendomen" (s.3)


"Det sekulära etablissemanget försöker med alla medel försvaga och splittra islam. Med spelad omtanke döljer man sina sanna intentioner. ”Reformation” föreslås som ett sätt för muslimer att ta sig ur en förment ”stagnation”. Den västerländska skilsmässan mellan kyrka och stat framställs som ett framsteg som muslimer borde upprepa. Visst var det ett framsteg, ja för de sekulära, men för kristendomen var skilsmässan ett steg tillbaka. De vill nu att muslimer ska upprepa samma misstag så att vi går samma dystra öde till mötes som de kristna. Nej, vi har lärt oss av deras misstag och vi kommer därför aldrig att ge upp våra anspråk. Kyrkorna i väst är förödmjukade och går med sänkt huvud. Så icke islam" (s.4)


"Deklarationen (FNs om de mänskliga rättigheterna) skrevs och klubbades igenom av en liten grupp människor från ett begränsat antal länder. Ändå hävdas att de är universella. På vilka grunder? På inga grunder alls. Det finns inga som helst skäl att plädera för denna deklarations universella giltighet. De mänskliga rättigheterna såsom de föreligger i detta dokument har tillkommit genom en evolutionär process och kan därmed per definition inte vara eviga. Det som i sig själv är produkten av förändring kan inte samtidigt vara evigt. Det är filosofiskt omöjligt att hävda att detta dokument från 1948 är evigt, absolut och universellt." (s.4)


"I islam är de mänskliga rättigheterna och skyldigheterna givna av Gud. Människan är skapad till Guds avbild (sura) och till hans ställföreträdare (khalifa). Dessa rättigheter och skyldigheter har uttryckts i Koranen och i sunna och är både eviga och universella och i fullkomlig överensstämmelse med människans natur, behov, instinkter och samvete. Ingen kan lägga till eller ta bort någonting från dessa rättigheter och skyldigheter. Det vore att upphöja sig själv till Gud, shirk, vilket är den grövsta synd någon kan begå enligt islams lära." (s,4)


"De liberala och sekulära demokratierna i västvärlden har tappat tron på absoluta värden, ty några sådana kan inte hävdas utan Gud, och står oskyddat mot ett nytt totalitärt maktövertagande liknande Hitlers valframgång
i november 1932." (s.4)


"I de parlamentariska demokratierna kan folkets representanter stifta och upphäva lagar genom omröstningar. Det finns inga gränser för människornas makt att stifta och upphäva lagar" (s.4)


"Den islamiska synen på lag och rätt är raka motsatsen till den som numera råder i Västerlandet. Islam vidhåller nämligen att den gudomliga lagen står över samhället och inte vice versa". (s.7)


"Muslimer menar att Gud har uppenbarat sina lagar genom profeterna. Från Abraham, Noa och Moses till Jesus och Muhammed och många andra som vi inte känner till. Sharia är således den konkreta manifestationen av Guds vilja." (s.7)


"The Shari’ah or the Divine Law of Islam is central to the Islamic religion to the extent that one can define the Muslim as one who accepts the legitimacy of the Shari’ah even if he or she is not able to practice all of its teachings. The Shari’ah, according to authentic Islamic doctrines, is the concrete embodiment of the Will of
God for human society. God alone is ultimately the legislator, the Shari’, He who creates laws, and only His laws are ultimately binding and permanent in human life" citat Seyyed Hossein Nasr (s.7)


"Vidare kan man säga att en radikal muslim är en muslim som har modet att hävda att islam inte bara är lika
bra som de rådande ideologierna i Västvärlden, utan till och med bättre. Det är en muslim som inte är på defensiven, som inte har en offermentalitet och som inte är apologetisk. Det är en muslim som är tillräckligt fräck att tro att islam är en del av lösningen och inte en del problemet." (s.11)


"Men vi kan bygga ett nytt samhälle baserat på de eviga värden som finns bevarade i Koranen och sunna. När vi talar om en revolution menar vi egentligen en restauration av de eviga värden som legat till grund för både den islamiska, den kristet-västerländska och alla andra civilisationer, det vill säga den himmelska uppenbarelsen som kommit oss tilldel genom profeterna." (s.11)


"Undersökningarna i Who Speaks for Islam? visade att en klar majoritet i den muslimska världen vill att
lagstiftningen ska bygga på islamiska källor" (s.13)


"Kristendomen är på tillbakagång och de kristna kyrkorna saknar självförtroende och tro på framtiden. Det är bara muslimerna som är tillräckligt trosvissa för att axla denna profetiska uppgift att utifrån evighetens perspektiv kritisera det nuvarande samhället." (s,14)


"Med demokrati menar den islamistiska huvudfåran dock inte en styrelseform där suveräniteten ytterst vilar hos folket. För den indiske tänkaren Maududi som vi nämnde tidigare, vilar den islamiska staten på tre
grundprinciper: 1) All makt utgår från Gud, 2) Endast Gud har rätt att stifta lagar och 3) Den islamiska staten skall bygga på den uppenbarade lagen, dvs. sharia. Maududi talar istället om ”den gudomliga demokratiska styrelseformen” eller ”teodemokrati”. Denna teodemokrati innebär en representativ demokrati med val och parlament men med en kärna, ett fundament som inte är föremål för omröstningar, detta är sharia, i vilken Gud och människors rättigheter är bevarade." (s.17)


" Radikal är den som äger visshet, självsäkerhet och självförtroende sprungen ur insikten om att islam är överlägset alla andra system eftersom det till sin natur är gudomligt. Den radikale muslimen har inte internaliserat islamofobin och den sekulära hegemonins ”sunda förnuft”. Den radikala muslimen förändras inte av omgivningen, han förändrar, den radikale muslimen anpassar sig inte till andra, de anpassar sig till honom. Den radikala muslimen är en aktivist som tänker ut och genomför strategier för att åstadkomma
förändring i en islamisk riktning. Radikal är vidare den som uppreser sig mot kapitalets världsherravälde. Radikal är den som anser att ett en muslim inte bara ska ta emot, utan också ge, inte bara lära sig, utan lära ut. Radikal är den uppreser sig mot sionismen utan att frukta att bli stämplad som antisemit. En som anser att islam inte behöver söka sitt existensberättigande genom att framställa sin lära, sina idéer, sin teori, som förenlig med de människokonstruerade ideologier vilka för tillfället är på modet. Den radikale är inte rädd för att bli utstött, för att bli en outsider. Den radikale följer sitt samvete. Islamist är den som organiserar sig politiskt, i partier, i föreningar, och genom aktivism – strejker, demonstrationer, debatt och journalistik syftar till att förändra samhället i en islamisk riktning. Kulturkamp och politisk kamp går hand i hand. I den radikale islamisten förenas den radikales idéer, attityder och egenskaper med islamistens organiserade politiska
aktivism." (s.19)


"Metapolitik är att sprida idéer, attityder och värderingar i samhället, vilka på lång sikt syftar till att åstadkomma en djupare politisk förändring. Den metapolitiska verksamheten är således ett opinionsbildningsarbete som inte behöver vara knutet till ett visst politiskt parti eller program. Den är ett viktigt komplement till den reguljära politiska verksamheten men ersätter den inte. Eftersom den metapolitiska verksamheten äger rum utanför de politiska partierna, har den fördelen att verka mer
trovärdig och neutral; den är inte lika tydligt politisk och inte lika fokuserad på de politiska valen. En metapolitisk strategi ämnar sprida en långsiktigt verkande världsåskådning och kan sägas motsvara det islamiska begreppet jihad al-fikri, det vill säga ”intellektuell kamp”. (s.20)


"Han (Antonio Gramsci) menade att samhällsförändringar till stor del kommer till stånd genom kulturkamp, det vill säga att man skapar en alternativ intellektuell och kulturell sfär, som därefter steg för steg infiltrerar den officiella sfären genom att arbetarklassen (i vårt fall muslimerna), utbildar sig och skaffar sig positioner som journalister, konstnärer, akademiker, politiker." (s.20)


"Världen är idéernas slagfält och kulturen är den mest effektiva bäraren av idéer." (s.22)


"I Västvärlden där muslimerna är i minoritet är sannolikheten att inom en nära framtid etablera en islamisk stat ganska obetydlig, men kulturkampen viktig av flera andra skäl. Det handlar om att bygga allianser över religions- och partigränser med alla som är missnöjda med Pax Americana." (s.23)


"För att de europeiska muslimerna ska kunna underminera den nuvarande hegemonin behöver de på samma sätt bygga upp en egen klass av intellektuella, egna medier och ett nätverk av moskéer och andra centra där rekrytering och politisk inskolning kan ske." (s.24)


"Det som förenar muslimer överstiger vida det som skiljer dem åt. Den muslimska umman bör verka för att bli ett politiskt block vid sidan av Kina, Indien, EU, USA och Ryssland för att bättre kunna tillvarata muslimernas geopolitiska intressen." (s.24)


"Denna superstat eller federation av stater är alla islamistiska rörelsers mål även om de har olika åsikter om exakt hur den ska se ut. För Hizb ut-Tahrir är det ett globalt kalifat men för många andra är det en federation av delvis självständiga nationer med ett gemensamt parlament delvis motsvarande strukturen hos EU." (s.24)


"Att rädda den västerländska civilisationen är bara möjligt genom att restaurera den i enlighet med de eviga principer som i alla tider gett människan mål och mening, och den enda religion som är tillräckligt intakt för att klara uppgiften är islam." (s,29)


Allah Almighty knows best.


2009-02-06

Mohamed Omar den svenske islamisten

Då denna artikel av någon anledning inte går att läsa på Newsmill med Internet Explorer publiceras den även här, i något justerat skick.

-------------------------------------------------------------------------------------

Mohamed Omar den svenske islamisten

I SVT bjuds med rätta vare sig nazistiska eller fascistiska stollar utrymme, det gör dock regelbundet den minst lika suspekte Omar.

För några veckor sedan kom Mohamed Omar ut ur garderoben som självproklamerad islamist. Huruvida han tidigare ägnat sig åt Taqiyya (religiöst legitimerad lögn) eller verkligen radikaliserats av kriget i Gaza låter jag vara osagt, även om jag starkt misstänker att han tidigare medvetet lagt ut dimridåer av flyktig sufism för att mörka kring sin syn på islam och samhället.

Vad som stör mest är hans till synes bekymmerslösa ställningstagande för islamism samtidigt som han offentligt insisterar på att han är en god demokrat och håller alla människor för lika värda oavsett religiös tillhörighet. Man undrar stilla i sitt sinne hur går allt detta ihop, lurar han sig själv i ett slags längtan och solidariskt ställningstagande för faderns religio-kulturella ursprung, eller försöker han vilseleda den svenska allmänheten. Jag lutar starkt mot det senare och anser att han inte skall få stå oemotsagd. Hur kan Omar säga sig vara för demokrati samtidigt som han sympatiserar med ayathollornas Iran och hyllar Khomeini, och hur kan han säga att han inte har någonting emot judar när han samtidigt ger sitt helhjärtade stöd för ett Hamas med djupt liggande anti-judiska sentiment och som inte för så länge sedan utlyste skottpengar på judiska barn, även sådana som inte är israeler.*1

I sin Folket i Bild-intervju med Jan Myrdal framträder en muslim med mycket starka sympatier för det islamska Iran och ett stort vurm för Khomeini, som faktiskt skulle kunna liknas med Hamsuns beundran för Nazi-Tyskland och dess führer. Med den enda skillnaden att Hamsun nog får betraktas som politisk naiv, och så är sannerligen inte fallet med Omar. Tidigt i januari detta år kunde man på hans numera nedlaggda blogg läsa att han då jobbade på en samling artiklar vars temata; "Iran visar vägen", Khomeini - mystiker, poet, revolutionär" och "Panislamsk union i en multipolär världsordning" i hög grad nog får sägas stärka bilden av en Iran och Khomeinibeundrare av stora mått.

Samtidigt som Omar säger sig stödja de förtryckta palestinierna och upprör sig över Israels militära våld hyllar han Khomeini, en man som själv är skyldig tilll 10.000-tals anti-regimaktivisters död, och som medan han levde inte var sen att förhärliga våldet, det religiösa islamska våldet. Lyssna bara in följande strof och låt Omars store idol själv få beskriva vad islam är och vad det enligt honom har för mål. Man kan inte nog underskatte dennne mans betydelse för den pågående islamska väckelsen.

"The sword is the key to Paradise, which can be opened only for Holy Warriors! There are hundreds of other (Koranic) psalms and Hadiths (sayings of the Prophet) urging Muslims to value war and fight. Does all that mean that Islam is a religion that prevents men from waging war? I spit upon those foolish souls who make such a claim" *2

"Islam makes it incumbent on all adult males, provided they are not disabled or incapacited, to prepare themselfs for the conquest of (other) countries so that the writ of Islam is obeyed in every country" och " ... those who study Islamic Holy War will understand why Islam wants to conquer the whole world" *3

Citaten ovan kan samtliga hänföras till Khomeini.

Det finns en ton i det första av citaten som gör att det för tankarna till italiensk 30-talsfascism och futuristisk längtan efter våldets helande och renande kraft, dock är det endast islam som talar genom Khomeini, och ingenting annat. Det är islams våldsförhärligande och krigiska ådra som har fått så många samtida islamkritiker att tala om islamofascism, något jag dock tycker att man bör undvika då det är missvisande, islam is islam and fascism is fascism helt enkelt. Visst finns det likheter och gemensamma nämnare men jag tror dock att man för klarhetens skull bör hålla isär begreppen.

Kanske instämmer också Omar med Khomeini i andra stora trosfrågor, som att; "The most suitable time for a girl to get married is the time when the girl can have her first menstrual period in her husband's house rather than her father's home."*4, det är ju trotts allt den siste profeten som genom sitt giftemål med den 6-åriga Aisha har visat på den rätta vägen för den fromme muslimen. Inte kan han väl nu som radikal muslim förneka Allahs bud, eller... . Kanske tycker han också att man i enlighet med sharian skall stena äktenskapsbrytare och sodomister, hänga homosexuella, amputera armar och ben på brottslingar, döda blasfemiker och apostater och förbjuda andra religioner att verka fritt. Han har ju trotts allt enligt egen utsago blivit mer muslim nu.

Överdriver jag tycker någon, läs då själva Omars artikel "Radikal muslim" *5, här visar Omar själv ett osedvanligt öppet avståndstagande från såväl demokratin som de fri- och rättigheter den vilar på. I artikeln förespråkas istället för människans lagar införandet av guds lag, den heliga sharian. Han skriver; "I de parlamentariska demokratierna kan folkets representanter stifta och upphäva lagar genom omröstningar. Det finns inga gränser för människornas makt att stifta och upphäva lagar ... . I kontrast till denna osäkerhet kan man konstatera att privatlivets helgd, den personliga integriteten, för evigt är inskriven i sharia..." (s.5-6). Och vidare; "Den islamiska synen på lag och rätt är raka motsatsen till den som numera råder i Västerlandet. Islam vidhåller nämligen att den gudomliga lagen står över samhället och inte vice versa" (s.7). Observera sentensen "islam vidhåller", inte islamismen vidhåller.

Detta är en demokratisyn han förtydligar genom att citera Seyyed Hossein Nasr: "The Shari'ah or the Divine Law of Islam is central to the Islamic religion to the extent that one can define the Muslim as one who accepts the legitimacy of the Shari'ah even if he or she is not able to practice all of its teachings. The Shari'ah, according to authentic Islamic doctrines, is the concrete embodiment of the Will of God" (s.8). Omar är ingen demokrat han förespråkar islamsk teokrati bygd på sharian.

I skriften tar han följdaktligen också öppet avstånd från FN;s deklaration om de mänskliga rättigheterna, och talar sig istället varm för kairodeklarationens islamska variant där alla mänskliga fri- och rättigheter strikt är underordnade sharian*8. Enligt Omar är det omöjligt att hävda att FN;s deklaration från 1948 är evig, absolut och universell. Han skriver vidare; "I islam är de mänskliga rättigheterna och skyldigheterna givna av Gud. Människan är skapad till Guds avbild (sura) och till hans ställföreträdare (khalifa). Dessa rättigheter och skyldigheter har uttryckts i Koranen och i sunna och är både eviga och universella och i fullkomlig överensstämmelse med människans natur, behov, instinkter och samvete. Ingen kan lägga till eller ta bort någonting från dessa rättigheter och skyldigheter. Det vore att upphöja sig själv till Gud, shirk, vilket är den grövsta synd någon kan begå enligt islams lära.". Observera ännu en gång att han avslutningsvis skriver islamsk lära inte islamistisk, detta är ortodox islamsk syn på mänskliga fri- och rättigheter såsom de har uttryckts i Kairodeklarationen av Organization of the Islamic Conference (OIC) med sina 57 islamska medlemsstater.

Att Omar inte är en demokrat eller anhängare av mänskliga fri- och rättigheter som vi förstår dem är tämligen uppenbart, frågan är hur förhåller det sig med de andra på tidskriften Minaret där den samme Omar är redaktör. Är deras islamsyn i synk med Omars, idkar de också Taqqiyya och vill de egentligen också kasta människans lagar på soptippen för att istället ersätta dem med guds lag, sharian. Och om så inte skulle vara fallet varför går de inte ut och tar avstånd från Omar, tror de att de med bevarad trovärdighet verkligen kan behålla denne man som chefredaktör.

*1 http://www.theaustralian.news.com.au/story/0,25197,24882659-601,00.html
*2 Amir Taheri. 1987. "Holy Terror: Inside the World of Islamic Terrorism" Adler & Adler.
*3 Amir Tehari. 1987. "Holy Terror: Inside the World of Islamic Terrorism", s.226.f. Adler & Adler
*4 http://www.homa.org/Details.asp?ContentID=2137352728&TOCID=2083225348
*5 http://www.mohamedomar.se/dokument/radikal_muslim.pdf
*6 http://www.eif-pcusa.org/Interfaith%20Relations/documents/%20cairodeclaration.pdf

2009-01-10

Mohamed Omar, tidskriften minarets chefredaktör salafist

Läser i Expressen Mohamed Omars proklamation om att han hädanefter skall inräknas i de radikala muslimernas skara (läs islamisternas/salafisternas), och att det är kriget i Gaza som har fått honom att fatta beslutet. Han skriver "Jag bestämde mig för att stödja Hamas och Hizbollah – de islamiska motståndsrörelserna.". Uppriktigt sagt har jag aldrig riktigt trott på denne mans modesthet och vurmande för sufismen som ett slags motpol till ortodox och salafistisk islam, och att ett krig (hur orättfärdigt han än upplever det) ensamt skulle motivera en radikalisering i tron, i tolkningen och synen på islam betvivlar jag å de starkaste. Man bekänner sig inte utan vidare till Irans Khomeini och de djupt antisemistiska rörelserna Hamas och Hizbollah så där utan vidare över natten. Skälen till radikaliseringen måste ligga på ett djupare plan, såvida han inte i det fördolda alltid har hyst sådana sympatier, vilket det ligger nära hand att misstänka.

"Mitt svar är tvärtom att bli mer muslim, det vill säga en politisk muslim. Jag vägrar att låta mig demoraliseras. Jag väljer i stället att radikaliseras".
Innebär det att herr Omar, redaktör av Minaret, numera skall betraktas som en fullblodssalafist med upprättande av en islamsk gudsstat, ett kalifat, baserat på sharialagstiftning högst upp på sin önskelista. Innebär det att han i likhet med sina salafistiska bröder ser det som en plikt att följa Allahs bud om upprättande av ett islamskt världsherravälde; -"Han är den, som har sänt sin apostel med vägledning och sanningens religion för att giva den seger över varje annan religion, om ock avgudadyrkarna (icke-muslimerna) skulle harmas." (sura 9:33). För det är ju ytterst det som Hamas siktar på efter att de och Hizbollah har kastat juden i sjön; -"Tomorrow, our nation will sit on the throne of the world. This is not a figment of the imagination, but a fact. Tomorrow we will lead the world, Allah willing. Apologize today, before remorse will do you no
good. Our nation is moving forwards, and it is in your interest to respect a victorious nation." (Hamas Leader Khaled Mash'al at a Damascus Mosque).

"Despoterna i arabvärlden fruktar Hamas eftersom de fruktar demokrati.". Vad skall man säga om detta, tror han att Hamas och andra islamister har för avsikt att införa demokrati, tvärtom avser de ju att göra sig av med människans lagar, oavsett om de är demokratiska eller odemokratiska, för att istället implementera sharian. Ett dylikt uttalande i svenska massmedia måste uppfattas som ren och skär taqiyya i syfte att föra okunniga svenskar bakom ljuset.

Han skriver vidare om demoniseringen av muslimer samtidigt som han själv helhjärtat tar judehatande organisationer som Hamas och Hizbollah till sitt hjärta. Och så drar det muslimska offertänkandet igång och han beskyller skribenter som Ba’t Yeor, Ayaan Hirsi Ali, Wafa Sultan, Robert Spencer, Irshad Manji för att underminera islam, ta bort sympatin för islam och skrämma människor för islam. Tror han att mullornas Iran inte själva klarar av att förstöra islams rykte, att de grovt antisemitiska och våldsförhärligande organisationerna Hamas och Hizbollah inte själva förmår ge islam ett dåligt rykte, att det algeriska F.I.S och talibanerna i Afghanistan inte fixar det själv.

"Vad som behövs i Egypten är en ledare av samma kaliber som iraniernas Khomeini.". Så var det med det, han har alltid beundrat Khomeini och hans islamska Iran, nu fick vi det bekräftat. För att ge läsaren en idé om denne så av Omar beundrade Khomeini ges här några nyckelcitat;


"The governments of the world should know that Islam cannot be defeated. Islam will be victorius in all the countries of the world, and Islam and the teachings of the Koran will prevail all over the world"
(Ayatholla Khomeini, International Herald Tribune,17 augusti 1979). Är detta också ditt mål herr Omar?

"The sword is the key to Paradise, which can be opened only for Holy Warriors! There are hundreds of other (Koranic) psalms and Hadiths (sayings of the Prophet) urging Muslims to value war and fight. Does all that mean that Islam is a religion that prevents men from waging war? I spit upon those foolish souls who make such a claim" (Ayatholla Khomeini, i Amir Taheris "Holy Terror". London 1987.s.226f).

Detta är chefredaktören på tidskriftens Minarets förebild, en man vars alster då och då också publiceras i dagspressen och vars stämma till och från kan höras på radion.

Han avslutar; -"De muslimska länderna behöver enas i en federation eller union liknande EU eller USA. För att kunna försvara sina invånare mot kolonialism, exploatering och förtryck från Västvärlden. Därför ansluter jag mig till den världsvida islamistiska rörelsen och därför stöder jag nu Hamas, Hizbollah och Iran. Jag är en radikal muslim. Och det säger jag med stolthet.". Det är bra för nu vet vi var vi har honom. Inte behövs det några Saudier eller någon Wahabbism för att skapa islamister/salafister, det fixar Omar så bra själv.

M.J