Andreas Malm, den Svenska vänstern och Palestinakonflikten

Artikeln härunder har tidigare publicerats i samband med Newsmills Israeldebatt, tyckte att den skulle finnas tillgänglig på bloggen också.

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Det är märkligt att se en syndikalist och får man anta internationalist som Andreas Malm att så till den milda grad fokusera på palestiniernas rätt till en egen stat, en nationalstat, inte genom en förnuftig tvåstatslösning utan genom Israels utplånande, och att han helt förefaller att bortse från det statskick denna nya stat med allra största sannolikhet skulle komma att bygga på; sharian, med de konsekvenser detta skulle få för befolkningen där.

Jag vet, han säger det aldrig rakt ut, men då han lyfter fram Hamas som ett exempel som bör stödjas tilll skillnad mot Fatah på det relativt lugna Västbanken undrar man verkligen, särskilt som han tidigare har uttalat sitt stöd för Hizbollah *1, en annan islamistisk organisation med samma agenda som Hamas *2a, upprättandet av en islamsk gudsstat och staten Israels totala utplånande *2b.

Då palestinierna på Västbanken håller sig lugna och inte bombarderar Israel med raketer menar Malm att det är ett tecken på att Fatahpolitikerna är U.S.A;s och Israels lakejer, till skillnad mot Hamas som för sitt jihad så gott de mäktar, och det vill han att Sverige skall gå in och stötta tillsammans med Iran. Har Malm ens reflekterat över vad det skulle få för konsekvenser om Hamas var militärt starkare än vad dom nu är, hur många fler döda skulle vi inte få se på båda sidorna med den våldsspiral det oundvikligen skulle innebära. Vad Malm de facto gör är att uppmana svenska staten att indirekt tillsammans med Iran hjälpa till att instigera ett verkligt folkmord genom att fördriva och döda miljontals av Israels judar. För det är vad som skulle ske om det grovt antisemitiska Hamas och Hizbollah hade medel och kapacitet till det. Man skulle faktiskt kunna anklaga honom för att indirekt propagera för folkmord, till och med Andreas Malm måste väl förstå detta, för han är ju inte naiv, eller. Även det palestinska folk som han talar för är han dessutom beredd att offra på antisionismens och antiimperialismens altare, för det är bara död och förintelse som väntar om man inte är beredd att acceptera en tvåstatslösning utan fortsätter att kriga för Israels utplånande, och det måste han väl vara också vara medveten om.

Att dessutom jämställa Israel med det rasistiska Syd-Afrika är befängt då de palestinier/araber som idag bor i landet har fulla medborgerliga rättigheter. Snarare är den islamska gudsstat som det salafistiska Hamas eftersträvar som löper en stor risk för att få apartheidliknande drag i och med alla andra religioners (och dess utövares) underordnade ställning i enlighet med islamsk lag.

Förutom Israels ca 5,4 miljoner judar är jag inte säker på att landets 1,4 miljoner kristna, druser och muslimska araber skulle gynnas av att staten Israel försvann och att det istället ersattes av en genuin islamsk stat. I en sådan finns det ingen plats för mänskliga fri- och rättigheter så som vi uppfattar de i väst, här är de helt underornade den gudomliga sharian.*3

Med tanke på Hamas ideologiska förankring i salafism torde det inte bli tal om ett frivilligt samgående med någon av grannländerna utan en omfattande islamisering av regimerna där. Israels avlägsnande från kartan skulle inte bara innebära att allmängiltiga värden som demokrati, mänskliga fri- och rättigheter för en oöverskådlig tid helt skulle försvinna från området, utan paradoxalt också maktbalansen. Det skulle kunna sluta med en militär huggsexa över spillrorna, med betydande risk för inbördes strider mellan shia och sunni när kriget mot "lilla satan" väl är vunnen.

Att som Malm tala om folkmord är bara befängt, om Hamas för gott slutade upp med sina våldshandlingar gentemot Israel. skulle inget dödande ske. Om man från palestinskt håll accepterade en tvåstatslösning och inte insisterade på att ersätta Israel med ett islamsk storrike skulle inget dödande ske. "Islamic and traditional views reject the notion of establishing an independent Palestinian state... In the past, there is was no independent Islamic state... (Hence) our main goal is to establish a great Islamic state, ..." (Hamasledaren Mahmoud al-Zahar).

Avslutningsvis skulle jag också vilja påminna Malm om att imperialismen inte är något nytt fenomen, näst intill hela den islamska världen minus den Indonesiska övärlden är ett gott exempel på detta, och han borde veta att hans sängkamrater inte har någonting emot imperialism i sak, så länge den är islamsk."Tomorrow, our nation will sit on the throne of the world. This is not a figment of the imagination but a fact. Tomorrow we will lead the world, Allah willing. Apologize today, before remorse will do you no good" (Hamasledaren Khaled Mash´al)*4


M.J


* 1) http://www.expressen.se/debatt/1.399245/darfor-ska-vi-stodja-hizbollah

* 2a) http://www.palestinecenter.org/cpap/documents/charter.html

* 2b) http://en.wikipedia.org/wiki/Hezbollah

* 3) http://www.eif-pcusa.org/InterfaithRelations/documents/cairodeclaration.pdf

*4) http://www.memri.org/bin/articles.cgi?Page=archives&Area=sd&ID=SP108706


Tidigare publicerad på Newsmill

Efter Halal-tv - några reflektioner

Såg på "efter halal-tv" för snart en vecka sedan och kan inte annat än att hålla med Cherin Arwad när hon säger att alla har en agenda, hon och hennes salafistiska/-islamistiska kompisar, Svt, såväl som den sekulära muslimen Ozan Sunar (f.d programchef på Svt) och apostaten Devrim Mavri (cgefredaktör på tidskriften Arena). Alla har vi en agenda dold eller öppen. Det är också i det ljuset vi skall se halal-tv, som ett led i Svt och den svenska statsmaktens strävan efter att skapa en bredare acceptans för islam i Sverige, och då syftar jag inte på sekulära muslimers (hur många de nu kan vara) bild av islam utan mer ortodox och salafistiskt inspirerad islam. Den med sharialagar högts upp på dagordningen.

Vad som främst slår mig är de två svenska deltagarnas blåögdhet och naivitet, hur de argumenterar för det riktiga i att sända ett program som detta, och hur man inte bara negligerar de argument som de två deltagarna med muslimsk bakgrund lägger fram, utan till och med hånler (Andreas Malm) när problemet med den växande islamismen omnämns, och hur man säger att Ozan Sunar är förblindad och inte ser nyanserna (Robert Olsson).

Som väntat utgår Andreas Malm (journalist på den syndikalistiska tidningen Arbetaren) som den vänsterman han är från ett klassperspektiv och menar att då de troende muslimerna (icke-sekulära) befinner sig på botten av det svenska samhället borde de också få komma till tals i media, och blundar samtidigt helt för att den agenda de är bärare av i mångt och mycket står i direkt motsattsställning till de värden vänstern tidigare har omhuldat, som kvinnans frigörelse, homosexuellas rättigheter, religionsfrihet, ateism och allas lika värde. Hans kvinnliga vapendragare Shora Esmailian (red.sekr. på Arbetaren) passar också på att sätta sig på Ex-muslimerna då de enligt henne har en taskig analys och sannolikt också för att ledargarnityret i Ex-Muslims i såväl Storbrittanien som Tyskland har sin politiska bakgrund i Irans kommunistiska parti.

Tydligen är man beredda att försvara de icke-sekulära muslimernas rätt till en plats i samhällsdebatten och media, oavsett deras agenda. När kommer vänsterns stöd för de djupt konservativa och reaktionära islamska grupperna att upphöra? När de upphört med att vara en minoritet "på samhällets botten" och istället tillvällt sig en fullt accepterad plats i det Svenska samhället, när de står på jämställd fot med den forna statskyrkan? Kommer man att börja motarbeta dem då, eller kommer man att hålla fast vid dem tills det förhatliga Israel faller för islam. Kommer man någonsin att göra front mot dem, jag bara undrar. Visst är det storsint av dem att i frihetens namn ge dem plats i den offentliga debatten, en plats man samtidigt förvägrar Sverigedemokraterna, men vart leder det i det långa loppet, vilka gynnar det.

Islams svaga sida är också paradoxalt samtidigt dess starka sida, det står i en slags motsattsställning till allt det vänstern älskar att hata, den kristna kyrkan, den egna judeo-kristna kulturen, och sist men inte allra minst det kapitalistiska U.S.A. Därför kommer man att hålla hårt i denna hand och odla denna oheliga allians för en lång tid framöver.

Ozan Sunar sa någonting väldigt intressant vilket bara bekräftar vikten av att vi icke-muslimer fortsätter att motarbeta ortodox och salafistisk islam i Europa. Han talade om den kamp som för närvarande rasar inom islam, och om det islam som ortodoxa och fundamentalistiska krafter har lyckats lansera världen över. Märk väl att han också säger "ortodoxa", det rör sig således inte om obetydliga och marginella krafter utan snarare om en urislamsk tsunami som med vädig kraft sveper över världen, inte allra minst över oss här i väst. Parallellt talar han också om den tystnad som råder, att majoriteten (den påstådda), bland de muslimer som befinner sig mitt emellan de ateistiska och ofta icke-muslimska islamkritikerna och de fanatiska "afghanska mullorna" inte längre hörs i debatten. Här, i denna kontext placerar han in halal-tv som just det debattinlägg det i själva verket är inom den interna muslimska diskursen om vad som är sann islam och hur man skall vara för att var en god muslim.

Att döma av Ozan själv finns det sekulära muslimer, men det finns goda skäl att undra över hur många de verkligen är, de hörs ju som sagt mycket sällan i debatten. Är de överhuvudtaget att räkna med då det ju är de religiösa paraplyorganisationerna som oftast får tala för muslimerna i olika sammanhang, och det är de som återfinns i statliga referens- och samarbetsgrupper för att ge ett islamsk perspektiv på olika spörsmål.

M.J