Hur kan en religion som kräver dödsstraff för de som lämnar den anses vara kompatibel med frihet och demokrati?

Under ett framträdande i programmet "Ahadith an-nihaya," på satellit TV-stationen al-Nas fastslår en av Egyptens mest välkända och populära islamskt religiöst lärde, Sheykh Muhammad Hassan, att straffet för den som lämnar islam är döden. Som en fotnot i samband med detta kan i övrigt sägas att det inte är helt otroligt att vi efter valet i Egypten i höst kan få se denna man beträda presidentämbetet. Han är i alla fall en av kandidaterna och som sagt mycket populär. En vår stundar i de arabiska länderna, en islamisk vår!

Läs och begrunda hans utläggning om apostasi och islam. Fråga dig själv sedan hur det kan komma sig att denne man faktiskt åtnjuter de muslimska massornas gunst och på vilket sett dylika värderingar på något sätt kan anses berikande för vårt land. Om du inte anser att Sverige är betjänt av ännu fler medborgare (läs fromma muslimer) med barbariska åsikter som denna, lägg då aldrig mer din röst på de politiska partier som genom sin invandringspolitik gör sitt bästa för att underminera vår demokrati och de med den hörande friheter.

"... if he enters Islam of his own free will and choice, he does not have the right to leave the religion of Allah whenever he wants, to shake the foundations of Muslim society. No, he does not have the right. Absolutely not. But he does have the right, after having (Islam) preached to him, to say, “I will enter” or “I will not enter this religion.” But to enter it just to leave it whenever he wants? No. This is something which is unacceptable in the religion of Almighty Allah. Show me a constitution anywhere on earth which grants this for its citizens. But rather whoever comes out against the constitution of any nation is accused of treason. Everyone familiar with treason knows that the penalty is death. So what do you think about the one who betrays the religion of Allah Almighty, the one who betrays Allah and His Messenger? “O ye who believe! Do not betray Allah and His Messenger, nor knowingly betray your trusts” (Qur’an 8:27)."

Av utlägget här ovan kan man också förstå att islam per definition ses som ett samhällskick eller ett åtminstone som ett frö till ett sådant. Inte som en troende människas högst privata sak. Vilket osökt leder in på en av de mest primära av orsaker, varför islam inte går att förena med ett fritt, sekulärt och demokratiskt samhälle enligt västerländskt modell. Islam är i sig allomfattande och inte bara ett rättesnöre, en moralisk vägvisare och normbildande, utan också givare av den gudomliga lagen, sharia. Vilket kan sägas utgöra själva fundamentet till den islamiska samhällsbyggnaden. Alltså ingen separation mellan det andliga och världsliga, som fallet mycket tidigt kom att bli inom kristenheten.