Inte längre tillåtet att sprida evangeliet i muslimska områden i Storbrittanien?

Islamiseringen av Storbrittanien går med stormsteg frammåt kan det ibland tyckas. Och detta skall vi minnas är i lika hög grad ett resultat av offensiva muslimska påtryckningsgrupper som av det multikulturella brittiska samhällets ovilja till att stöta sig med landets muslimer. I Telegraph.co.uk kan man idag läsa följande mest häpnadsväckande rubrik, (om man inte visste skulle man kunna tro att händelsen utspelat sig i ett muslimskt land och inte i Storbrittanien); "Christian preachers face arrest in Birmingham", "A police community support officer ordered two Christian preachers to stop handing out gospel leaflets in a predominantly Muslim area of Birmingham."

De två evengelisterna Arthur Cunningham, 48, and Joseph Abraham, 65 berättar att de av en polis hotats med arrestering för att de var i färd med att begå ett hatbrott när de delade ut broschyrer i ett muslimsk område, och att de riskerade att misshandlas om de återvände. "He said we were in a Muslim area and were not allowed to spread our Christian message. He said we were committing a hate crime by telling the youths to leave Islam and said that he was going to take us to the police station.". Polisens uppträdande beskrivs av de båda predikanterna som "threatening and intimidating". I artikeln kan man vidare läsa att; "... he also advised them not to return to the area. As he walked away, the PCSO said: "You have been warned. If you come back here and get beaten up, well you have been warned". Notervärt är att den enskilde polismannen har fått stöd för sitt uppträdande av chefer inom West Midlands Poliskår, vilka vägrat att be om ursäkt för det inträffade.

Denna händelse styrker Michael Nazir-Ali (biskop av Rochester) i diskussionen om huruvida det finns så kallade no-go areas i Storbrittanien idag (se islamofobens artiklar 24.1 och 18.3), områden där man som icke-muslim inte är välkommen, och där sharians roll som gränssättare av vad som är tillåtet eller inte allt mer tillåts att dominera. Med referens till ovannämnda poliskonstapels åsikt att det var ett hatbrott att försöka få muslimer att lämna islam, förefaller det som om det också inom den anglikanska kyrkan finns de som anser att man ska avhålla sig från mission, då det stör relationerna med det muslimska samfundet. Nyligen råkade ovan nämnda biskop i blåsväder då han gick ut offentligt och menade på att den anglikanska kyrkan underlät att bedriva missionsarbete bland muslimer i England. Detta tillsammans med ärkbiskopen av Canterburys tal om att införandet av sharialagar i Storbrittanien är någonting ofrånkomligt, visar med all tydlighet att inte heller kyrkan har vare sig vilja eller kraft att stå emot islamiseringen då den är vek och allt för ängslig för att stöta sig med islam, detta gäller i lika hög grad den forna svenska statskyrkan som den anglikanska och många andra nationella protestantiska kyrkor. I sin naivitet ser man inte ett hot i islam utan snarare ett löfte om att andlighet i landet och att man skall kunna åka snålskjuts på den religiösa boom som följer i islams fotspår. Jag tror att man misstar sig grovt, och att man genom denna beskedlighet ur ett längre perspektiv gräver sin egen grav. Islams intresse för den interreligiösa dialogen kommer bara att finnas så länge man gynnas av den.

M.J