De Marockanska (läs muslimska) ungdomar som har demonstrerat mot Israel och härjat näst intill fritt på Rotterdams gator i tre dagar är arga och känner sig besläktade med Palestinierna säger socialarbetaren Mohammed Tachi. Enligt honom är demonstrationerna mer än en protest mot Israel, de känner sig på samma sätt diskriminerade. Marockanerna i Rotterdam har också en känsla av att leva på ett ockuperat territorium, (SIC!!!). De känner att de är offer i ett indirekt krig som poliserna för mot dem.... mer än en protest mot Israel, samma känsla får man när man tittar på andra videoupptagningar från anti-Israeliska demonstrationer, som de i Danmark, Norge och Storbrittanien. Ibland tar de sig andra kusliga uttryck som manifestationerna utanför Milano och Bolognas katedraler.
M.J
4 kommentarer:
Ett kort resonemang:
Det som händer i Europa nu är nytt, för de som är födda efter 1945 i Europa. Vilken annan rörelse, politisk som religiös har tidigare tillåtits fritt uppmana, skandera och öppet önska en annan grupperings död. Vilken stat tillåter angrepp på fastigheter, ordningsmakt och enskilda civila individer i guds namn eller för all del, en annan grupps namn.
Under 60 år har, Europa kämpat för att ta sig ur totalitära regimer, politiskt förtryck, skapat ökad jämlikhet. De två största krig som vår värld har upplevt har ägt rum under mindre än 100 år från nu. Det senaste lämnade ett arv som för många var svårt och obegripligt – hur man med en industriell mekanism kan ta livet av en viss folkgruppering. Folkmord har alltid skett, i litet och i stort men inte som under det sista världskriget.
Det är själva mekanismen i folkmordet som är det riktigt otäcka. När en kraft kan fortplanta sig över en stor folkmängd och ledare, som tillsammans med berått mod skapar förutsättningar för förföljelse och folkmord på en specifik grupp människor. Grunden läggs i Europa nu.
Om vi begränsar oss till Sverige:
Är det så att en politisk karriär är så skör att det inte går att vara ledare och peka med hela handen. Har det blivit omöjligt att vara ledare i vårt land? För var är just en eller flera sådana ledare nu när det faktiskt har kommit till en punkt av allvar. Var är vårt lands ledning i denna fråga? Hur kan det vara möjligt att än en gång få bränna en synagoga utan en enda kommentar. Hur kan friheten för en individ ge rättigheten att uttrycka hot och önskan om utrotning över en annan individ. Är detta priset för friheten – inget ledarskap, ingen rätt, ingen framtid?
Min enda reflektion och förhoppning, är att media är så starkt nu att de sätter den politiska agendan, det spelar ingen roll vad vår regering och riksdag vill. Så länge den inte går hand i hand med det samlade mediala Sverige så kommer den inte till uttryck för medborgarna. Jag hoppas det är så för då finns det lite hopp.
Nu är det nog, detta kan inte få fortgå. Det måste komma en motkraft till detta.
/F
Om inte holländarna tar sig i kragen snart och slänger ut mussarna så är dom körda.
Fredrik,
Du ska nog inte sätta din lit till medierna. De driver redan politikerna framför sig - åt fel håll.
Om inte svenskarna tar sig i kragen snart och slänger ut mussarna så är dom körda.
Skicka en kommentar