Den postsekulära tiden är här och framtiden tillhör islam ?

I en artikel i Expressen den 3 augusti jublar två företrädare för de kristna ( Mikael Mogren) och muslimerna (Mohammed Omar på Minaret) över att allt fler blir religiösa och att antalet agnostiker och ateister stadigt minskar. Inget ont i det kan man tycka så länge religionen förblir en sak för den enskilde och de religiösa anspråken inte i allt för hög grad spiller över i det offentliga.

Att människan idag kan känna en stor tomhet och meninglöshet är förvisso ett av det efterkristna samhällets stora problem. Även om jag ibland också kan känna ett slags avund på de troendes visshet på ett liv efter detta tror jag mig kunna vara utan deras ibland förmenta moraliska överlägsenhet och dylika pekpinnar i mitt privata liv såväl som i den allmänna debatten. Detta oavsett om de är kristna eller muslimer. Och detta oavsett om religionen gör folk lyckligare, minskar benägenheten till självmord, och sägs vara bra för den allmänna samhällsmoralen.

Flera gånger tidigare har vi sett företrädare för de kristna i olika sammanhang gnugga händerna över den tilltagande potential av ny andlighet man har velat se i den stora tillströmmningen av invandrare. Vi ser allianser skapas och biskopar som poserar hand i hand med imamer, de förra ivriga att visa prov på sin ödmjukhet och generositet. Säkerligen hyser våra kära prelater en stor avundsjuka för den religiositet och hängivenhet det muslimska umma visar i jämförelse med deras egna församlingsmedlemmars svala tro. Daily Express rapporterar idag om situationen i Storbrittanien "The number of Muslims attending prayers will reach at least 683,000 by 2020, while the number attending weekly Mass will drop to 679,000.". Detta skall se mot bakgrund av att det i Storbrittanien går 1,6 miljoner muslimer på 41 miljoner kristna. Allt detta säger också en del om muslimens hängivna religiositet framför den anglikanskt kristnes mer ljumma tro. Och mönstret med nedgående medlemsantal och besökssiffror är detsamma i de flesta andra av de nordeuropeiska protestantiska länderna.

Man ser inget, man hör inget, man känner inte lukten av förakt och islamsk supremati, för man vill inte förstå att framtiden inte ligger hos kristendomen utan hos islam. Den urvattnade protestantiska kyrkan av idag har ingenting av det som krävs för att utmana islam och dess väg till dominans. Man har heller ingenting lärt av historien och kyrkans utsatta ställning i den islamska världen,och därför kommer man att låta sig utnyttjas av det islamska ledarskapet. Vad som framförallt behövs inom den svenska kyrkan är en ickepolitisk korrekt informationskampanj om det verkliga islam, och den kristnes dhimmiställning i det muslimska samhället.

Vad är det kyrkans representanter inbillar sig, det finns i stora delar av det avkristnade väst ett massivt antiklerikalt och antikyrkligt förakt som skär genom alla samhällsgrupper och klasser och man kommer aldrig lyckas med att återvinna dessa själar. Den postsekulära tiden är äntligen här. Hipp Hipp Hurra. Moskeér byggs som aldrig förr och kyrkor görs om till moskeér, allt medans kyrkbänkarna gapar tomma och allt fler lämnar svenska kyrkan. Då många sekulära västerlänningar är övertygade om den egna kulturens (kolonialism, kapitalism, materialism, konsumism) och kristendomens förmenta ondska (se korståg, kätteriprocesser, häxbränningar, kvinnoförtryck) kommer de allt oftare i framtiden att vända sig till ett trosvisst och expansivt islam. Parallellt med den muslimska invandringen och de stora barnakullarna kommer vi i framtiden sannolikt även att få se allt fler etniska européer konvertera och bli muslimer. Det finns ett stort antal samhällsgrupper och segment man tentativt skulle kunna föreställa sig attraheras av islam. Konvertiter, ibland medvetna om vad de ger sig in i, men ofta med grunda kunskaper förenade med en stor dos naivitet kommer att inträda i Umma, delvis förledda av islamsk taqyyia och "religion of peace"-talk. Som ett exempel kan nämnas att i Tyskland har antalet konvertiter till islam nu fyrafaldigats på bara ett år.

Bland följande grupper kan man sannolikt vänta sig konvertiter;

* Vänstern, liberaler, antikapitalister, antikolonialister, antiamerikaner, antiglobalister, antimaterialister, antikonsumister, antiklerikala och kristofober. Dessa kan i frånvaron av en kyrklig hierarkisk organisation tro sig se någonting sunt och egalitärt. Ingenting kunde dock vara mer felaktigt, sunnan (det av profetens liv och ord) är sedan länge fastlagd och förnyelse av religionen är förbjudet/bida. Förnekande av suror i koranen är att räkna som riddah/apostasi vilket under sharian straffas med döden. "ACTS THAT ENTAIL LEAVING ISLAM. O8.7 (7) To deny any verse of the Koran or anything which by scholarly consensus (def:b7) belongs to it, or to add a verse that does not belong." (Umdat al-salik/The Reliance of the Traveller. A Classic Manual of Islamic Sacred Law. s.597). Under sharia`n kan man inte som här i väst välja det bästa i religionen och kassera resten, det är ulema/de muslimsk lärde som tolkar och dömer; "The superiority of the learned Muslim over devotee is as my superiority over the least of you" (´Umdat al Salik/The Reliance of the Traveller. A Classic Manual of Islamic Sacred Law. Amana publications. 1994. s.4 a2.2(2) ). Många amerikahatare kan i islam också tycka sig sig en allierad i kampen mot U.S.A;s "nykolonialism", och förbiser då den arabiska/ muslimska imperialismen, som genom det institutionaliserade jihad en gång svepte över stora delar av den kända världen, från den indiska halvön till Spanien. En religion som utplånade, förtryckte och förslavade.

* Människor som har ett behov av ett starkt reglerat och inrutat liv."Islamic Society is based upon a unique faith, from which its systems, rules, arts and etchics emanate. No wonder the entire life of this society is regulated by Islamic law. This law, the shariaáh, is applied to every aspect of Muslim life, individually and socially, materially and sprirituall, localy and internationally." (Yusuf al-Qaradawi, Non-Muslims in the Islamic Society, American Trust Publications. 2005. s.1)

* Religiösa sökare som genom islams mer omedelbara närvaro lättare finns till hands än vad fallet var förut. Islams mer renodlade monoteism kan te sig attraherande för de som finner kristendomen och läran om treenigheten allt för invecklad.

* Kvinnor som har mött muslimska män och vill ingå äktenskap. Kvinnor som finner behag i att underkasta sig mannen. Kvinnor som längtar tillbaka till spisen och som vill slippa arbetslivet.

* Män som attraheras av den islamska inställningen till familj och könsroller. Det vill säga de som vill styra sina fruar och tycker att kvinnans uppgift är att stå vid spisen och föda barn, och män som gärna skulle vilja ha fler fruar.

* Icke-muslimer som växer upp i områden med stor andel muslimer och får vänner bland dem och som så småningom kommer att känna en större samhörighet med dem/som solidaritetsgest konverterar.

* Kriminella och våldsmän som attraheras av islams vålds- och dödskult, att genom islam få utöva våld i ett legitimt religiöst syfte.

* Nynazister, fascister, anarkister och revolutionära kommunister som i det starka, livskraftiga och revolutionära islam ser ett löfte om en bättre och renare värld, och som på samma sätt som grupperna också dras till religionens våldsromantik och dödskult.

* Pedofiler som dras till islams 9 års gräns för giftemål och könsumgänge med flickor (gräns satt till 9 år efter profeten Muhammeds exempel).

Alla dessa samhällsgrupper och segment i samhället kan av olika orsaker se någonting eller åtminstone tro sig se någonting som de tycker är tilltalande i islam.

I artikeln talar man om föräldrars rätt att ge sina barn en religiös uppfostran och att öppet få manifestera sin religion. En rättighet som mig veterligen ingen idag har förnekats i Sverige, om man med det menar att privat i hemmet ge sina barn del av sin egen tro. Rättigheten att undandra sina barn från annan och mer varierad information om religion, vetenskap och samhälle skall de med det bästämdaste förnekas, vare sig de kallar sig kristna eller muslimer. Det talas också om rätten att manifestera sin religion öppet, vilket inte heller bör förnekas någon om det inte vore så att ens manifestationer allt för mycket ingriper i det vardagliga livet, och om det inte vore för att vissa religioner (läs islam) ytterst har anspråk på att ersätta alla andra religioner "I have been commanded to fight people until they testify that there is no god but Allah and that Mohammed is the messenger of Allah..." (Sahih Muslim 1:33) och samhällssystem "The Islamic shari´ah is the eternal , immutable, and just law of Allah. A Muslim´s faith is incomplete without total obediance to it..." Yusuf al-Qaradawi. Non-Muslims in the Islamic Society. American Trust Publications. 2005. s.15)

Bilden ovan föreställer Didsbury Mosque and Islamic Centre i Manchester, Storbrittanien. En gång en kyrka numera en moské.

M.J